Härmfågeln
Den sista delen i Astrid Värings släktkrönika som även innefattar "Släkten", "Ett skepp kommer lastat" och "Känner du väl det land".
Boken utspelar sig på 1880-talet och är berättelsen om en välbärgad familjs liv i Umeå. Här finns en livfull skildring av stadsbranden 1888.
Ur Härmfågeln:
"Utan att se sig om lämnade Carl det hus, där han alltid trott sig få sluta sina dagar. Det var på hög tid, ty elden började redan bölja fram efter Storgatans båda sidor. Nere vid älven brann det friskt i förrådsrum och magasin, så att knastret hördes ända hit av alla de brännbara ämnen, som där funnos hopade. Mitt inne i staden brann det i rådhuset, residenset, läroverket, apoteket, posten och telegrafen, andra offentliga byggnader att förtiga. Snart skulle hela staden stå i ljusan låga."
"Utan att se sig om lämnade Carl det hus, där han alltid trott sig få sluta sina dagar. Det var på hög tid, ty elden började redan bölja fram efter Storgatans båda sidor. Nere vid älven brann det friskt i förrådsrum och magasin, så att knastret hördes ända hit av alla de brännbara ämnen, som där funnos hopade. Mitt inne i staden brann det i rådhuset, residenset, läroverket, apoteket, posten och telegrafen, andra offentliga byggnader att förtiga. Snart skulle hela staden stå i ljusan låga."
Umeåförfattaren och journalisten Astrid Väring (1892-1978) var nära släkt med två ledande familjer i Umeå under 1800-talet, Glas och Scharin. Hon var först med att skildra Umeå i litterär form. Tog lärarexamen 1913 och arbetade på Västerbottens-Kuriren 1916-19. Flyttade efter giftermål söderut, men fortsatte ha Västerbotten i centrum i sina berättelser.