Gränser
I berättelser med både spetsfundig humor och existentiell ångest får vi följa ett antal luxemburgska medborgares öden under det andra världskriget.
Att vara norrman och positivt inställd till EU framkallar, enligt den norske författaren Hylland Eriksen, samma reaktion som att gå ut i direktsänd TV och erkänna att man är pedofil. Är det kanske därför landsmannen och EU-anhängaren Roy Jacobsen valt att maskera sin Europa-hyllning Gränser, genom att förlägga den till andra världskrigets Stalingrad och Ardennerna?
I ett knippe sällsamt levandegjorda berättelser som, på en realistisk prosa täckandes hela spektret från spetsfundig humor till existentiell ångest, får vi följa ett antal luxemburgska medborgares öden under det stora kriget. En av dessa, Léon, tvingas såsom tvångsrekryterad i tyska armén, vid krigsslutet, invadera sitt eget land. Vid befrielsen så stämplas han som landsförrädare och tvingas tillbringa ett antal år i brittisk fångenskap. Efter den slutliga hemkomsten så tycks det ännu inte gått upp för honom vad som egentligen hänt.
Att just Luxemburg står i blickpunkten är nog ingen slump. Det lilla hertigdömet har under historiens lopp varit föremål för så många gränsomdragningar att det resulterat i en märkbar identitetskris hos landets invånare och även om romantiteln hänsyftar på ett flertal fenomen så framgår det ganska tydligt att författaren valt just detta område för att lyfta fram det absurda och konstlade som förekomsten av gränser innebär.