På bibliotekets barnavdelning hänger ett citat från svenska barnboksakademin, min kollega har satt upp det för att påminna barnen, och kanske föräldrarna, om en av de viktiga aspekterna av litteraturen. Det lyder ”Boken låter oss vara någon annan. Det tränar vår förmåga till medkänsla och empati”.

Skaparkraft och konstnärsdrömmar

Gitarren som sprängde berg är en ärlig och avklädd berättelse som gör just detta. Det är en självbiografi fast med en tematisk tydlighet. Författaren, som är bosatt utanför Umeå, skriver om sin skaparkraft, sina konstnärsdrömmar och musiken i relation till sin bakgrund.

Barndomens traumatiska upplevelser blandas med nutida reflektioner från turnéliv och dockteatrar och bildar ett mönster som många skapande människor kan känna igen sig i och som jag önskar fler arrangörer tog del av.

Jag gillar boken. Den bryter en tystnad, inte bara en allmän utan också en lokal sådan och vågar diskutera både vår västerbottniska syn på manlighet, skapande och psykisk ohälsa vilket gör att den står ut lite jämfört med många andra böcker i samma genre.