Helen Larsson är ung och vilsen. Hon har blivit lämnad av någon hon kallar H. Hon försöker hitta sin konstnärliga nisch, sitt kall, sin konstnärliga väg, men samtidigt längtar hon efter stadga, någon att älska. Efter att få en rottråd att växa nedåt och få fäste.

Ett händelserikt år

Hon bor hos en äldre dam någonstans vid västkusten, umgänget med de andra konststudenterna är vagt. endast på fredagspuben släpper hon taget litet och söker kontakt. Den betydligt mer karismatiska och målstrukturerade Irene blir hennes vän och deras vänskap utvecklas sakta.

Samtidigt börjar en ny konstlärare på skolan, Lauri. Han är en gift trebarnsfar men Helen längtar efter närhet och inleder en sexuell relation med honom i största hemlighet. Hon börjar även jobba inom äldreomsorgen för att få pengar och därmed mer frihet att göra sina val.

Helens liv på konstskolan skildras mot en andlöst vacker bakgrund av västkustnatur. Anneli Furmarks dämpade färger följer årstiderna och ibland läggs stora helsidor upp som små minikonstverk i denna stillsamt berättade grafiska roman. Jag tyckte mycket om den. Den är så rakt och enkelt berättad om ett kaotiskt år i en ung människas liv. De stämningsfulla dova bilderna är så otroligt fina och skildrar på pricken stämningar och uttryck.

Prisbelönt och omtalad

Anneli Furmark är både prisbelönt och en av våra mest omtalade serietecknare. Hon har tidigare skrivit böcker som Labyrinterna och andra serier, Jamen förlåt då och August och jag, för att nämna några.