Journalisten Anna Lefvert hade inspirerats av en utställning och blev på så sätt intresserad av luffarslöjd, eller "fil de fer" som det heter på franska. Som så många andra anmälde hon sig till en kvällskurs och blev ordentligt biten av detta konsthantverk, inte minst för att det var lättare än hon trodde. Sin vana trogen sökte hon inspirationsböcker på biblioteket men hittade inte riktigt vad hon sökte.

Kuriosa, teknik och mönster

15 år senare utkommer hennes egen bok om luffarslöjd. Boken ger en grundlig bild av hantverkets flera tusen år gamla historia, varför det kallas luffarslöjd och mycket mera kuriosa i ämnet. Därefter övergår boken i en material-, verktygs- och teknikdel där teknikdelen i sin tur är uppdelad i två. I grundteknik ett används två typer av trådar, en tjockare och en tunnare. Den passar när man exempelvis tillverkar skålar på fot. I grundteknik två använder man tre olika tjocka trådar för att tillverka karottunderlägg och annat som kräver extra stadga.

Större delen av boken består av inspirerande mönster på bruks- och prydnadsföremål. Mönstren är grundliga och detaljerade i text och bild för att underlätta för nybörjaren. Med lite metalltråd, ett par tänger, fantasi och en bra bok kan man komma långt.