En familj med två barn beger sig ut på landet för att under några dagar vistas i en gammal släktgård. Redan tidigt yppas en hemlighet av modern som spelas av svensk-norska Maria Bonnevie. Detta blir det avstamp som för filmen framåt – långsamt och laddat i varje scen.

 

Stadens mörka fasader och suggestiva bilscener blandas med sköna naturfoton. Gården ligger bland kullar med träd som utgör en kuliss att njuta av i ibland nästan stillbilder. Även huset filmas inifrån och utifrån, med starka kontraster mellan ljus och skugga.

 

Musiken, ofta bara som en förstärkt ton, står bland andra Arvo Pärt för. Musiken, ljudkulisserna och fotot är den bakgrund som hela dramat spelas mot och de bildar ett allkonstverk som jag sällan upplevt tidigare. Flugorna, regnet ja, till och med bilens däck genom vattenpölarna tar en självklar plats.

 

Handlingen är en skicklig väv av skeenden och man blir inte helt säker förrän på slutet vad som verkligen hänt och vilka personernas verkliga roller varit i detta familjedrama. Kärleken, familjen och barnen är vad filmen ytterst handlar om och ett parti där ett avsnitt ur Höga visan läses för alla de inblandade barnen berör mig djupt.

 

Filmen har rikligt belönats och det känns spännande att se vad denne regissör kommer att producera i framtiden.