Försvinner och stannar kvar

Försvinner och stannar kvar är en otroligt hjärtskärande och fin självbiografisk roman av Jenny Eriksson som bara var 10 år när hennes då 46-åriga pappa fick Alzheimers sjukdom.

Med ett poetiskt och vackert språk beskriver Jenny Eriksson hur det är att vara anhörig till en demenssjuk, men också hur hon själv drabbades av utmattningssyndrom som 22-åring.

”Hans-Olov Eriksson var och är min pappa. Oavsett hur ont det gjorde i sjukdomshelvetet så fanns det ändå liv. Alltid något som stannade kvar. Ingen i familjen la sig på golvet och stirrade upp i taket tills det var över. Ibland orkade vi en dag till tack vare kladdkakan och musiken. Ibland orkade vi en dag till tack vare sjuttiotalet som pappa aldrig glömde. Ibland orkade vi tack vare åttiotalet. Ibland orkade vi en dag till bara för att han log.

Be-bop-a-lula.

Efter den summeringen så andades Hans-Olov Eriksson aldrig igen. Kvar lämnade han ett pussel så att dottern skulle förstå att hopp verkligen finns i det hopplösa.

Jag har lagt den sista biten i pusslet.
Pappa jag vet vem du är.
Nu släpper jag dig fri.”

Läs också

  1. Förälder till sin förälder

    Artikel Skrivet av: Karin Gulliksson

    Många känner säkert igen sig. En närstående får en demenssjukdom och där står du som anhörig och förstår nästan inte vad som händer. Var är den mamma eller pappa som tidigare funnits där, att fråga, klaga, glädjas och finnas med?

  2. Jag ska egentligen inte jobba här

    Tips Av: Beischer, Sara Tipsat av: Åza Sjöstam

    Boken handlar om Moa, 19 år, som flyttar till Stockholm för att söka jobb som skådespelare.

Målgrupp:

Ämnesord

Tipsat av: Åza Sjöstam den 12 juni 2018