16-åriga Blue van Meer har hela sitt liv rest runt i USA, från det ena universitetet till det andra, med sin pappa Gareth, den karismatiske gästprofessorn. Sista året på high school tillbringar hon på en privatskola i North Carolina. Där får hon genom en av lärarna, Hannah Schneider, kontakt med en grupp elever som kallas ”de blåblodiga”.

 

Varje söndag träffas de hemma hos Hannah och till en början känner sig Blue utanför och kan aldrig riktigt förstå varför hon har blivit medlem i gruppen, eftersom ingen utom Hannah verkar vara angelägen om att hon ska vara med. Man får redan i början av boken veta att Blue kommer att hitta Hannah död, men det förtar inte spänningen, utan snarare tvärtom.

Det är Blue som är berättaren och när hon funderar på hur hon ska lägga upp sin berättelse kommer hon på att hon ska göra den som en studieplan. Varje kapitel har därför rubrik efter ett litterärt verk och boken avslutas med en tentamen. Det är rätt kul även om en del tentamensfrågor gör att man börjar tvivla på det man läst. Är de svar man får i bokens upplösning bara något i Blues fantasi? Finns det andra förklaringar? Att jag känner så kanske beror på att jag tycker att slutet är något långsökt.

Boken är full av litterära referenser, verkliga och påhittade. I början känns det rätt fräscht, men allt eftersom jag läser blir jag mer och mer less, speciellt som boken blir allt mer spännande och hänvisningarna gör att läsningen går långsammare. Men detta gör ändå att boken känns annorlunda och nyskapande. Den är även illustrerad med teckningar som gjorda av Blue. Detta bidrar också till läsupplevelsen, eftersom vi genom teckningarna kan se genom Blues ögon.

Trots vissa invändningar är detta en bok jag varmt kan rekommendera – när man väl har läst den kommer man inte att glömma den i första taget.