Tarjei Vesaas räknas som en av Norges största författare och Fåglarna är ett av hans viktigaste verk. Romanen gavs ut i original 1957 av den då 60-åriga Vesaas. Den har nu kommit ut i ny svensk översättning av Staffan Söderblom.

Storhet i språket

Berättelsen utspelar sig på landsbygden i Norges inland. Någon tydlig tidsangivelse finns inte, men det är troligtvis efterkrigstid. Huvudpersonen är Mattis, en vuxen man som är eljest. Han duger inte till något vanligt arbete. När han försöker rensa i betåkern så far hans tankar iväg och han börjar dra upp betplantor istället för ogräset.

Byborna har gett honom öknamnet ”Tusten”, ett ord som på norsk dialekt betyder en missvuxen tall. Mattis bor med sin syster Hege som försörjer dem båda genom att sticka koftor och tröjor.

Romanens storhet ligger i språket och i den totala inlevelsen i Mattis. Orden är viktiga för Mattis, mest gillar han skarporden, meningar med knivar och blixtar. Hege, hon är vass, och det är de flesta Mattis träffar men själv är han det inte. Att vara andra till last och inte passa in i gemenskapen tynger Mattis existens.

Poetiskt 

En dag börjar en morkulla flyga över deras stuga. För Mattis är det enormt, ett fantastiskt tecken men ingen annan kan förstå det, utom fåglarna som han kommunicerar med genom att tyda spåren från deras klor och rista egna tillbaka.

En poetisk, vacker och sorglig roman.