"Du pratar i nattmössan, det gör ni jämt på Linje 3." Så bemöttes Åsa Moberg av en Forsmark-anställd i en debatt inför folkomröstningen om kärnkraft 1980.

Hon hade, med hjälp av en statlig utredning, visat på hur stort avfallet skulle bli om svenskt uran användes för svenska kärnkraftverk.

Efter upprepade invändningar från mannen, anklagelser om vilseledande fakta och "skrämselpropaganda", gick Åsa Moberg till slut ner till honom och la upp den aktuella sidan från utredningen framför honom, varvid han vägrade titta i den, stängde igen den och sköt den ifrån sig.

Fortfarande aktuellt

Exemplet visar på hur polariserad kärnkraftsdebatten var, och fortfarande är. Energifrågan är ständigt aktuell, kanske än mer nu i ljuset av klimathotet.

Åsa Moberg belyser här kärnkraften med kritisk udd; dess historia, koppling till kärnvapen, tekniken, ekonomin, katastroferna och alternativen. Här påvisas fakta som den mest inbitne kärnkraftsförespråkaren inte kan blunda för – omständigheter som kan sammanfattas i bokens väl valda titel.

Som kärnkraftsmotståndare är det lätt att bli förfärad när jag inser hur mycket pengar och resurser som lagts ner på kärnkraften i vårt land, ett av de mest kärnkraftsberoende i världen. Perspektiven svindlar verkligen när jag betänker vad som kunnat åstadkommits om linje 3 hade segrat i folkomröstningen 1980 och vi hade satsat på forskning om alternativa energiformer, istället för att plöja ner miljarder och åter miljarder på en historisk parentes utan framtidsutsikter.

Höjer vi däremot blicken söderut, mot Tyskland, ser vi en helt annan utveckling. Där beslutade de efter Fukushima-katastrofen 2011 att all kärnkraft ska vara avvecklad senast 2022. Redan nu producerar den förnyelsebara energin (sol- och vindkraft) tillräckligt med el för att ersätta den stängda kärnkraften.

Kanske något att begrunda för oss vankelmodiga svenskar, med en befolkning på 10 miljoner jämfört med Tysklands 80 dito. Här skulle kärnkraften enligt folkomröstningsresultatet varit avvecklad redan 2010.