Det här är Ernest Hemingways mycket personliga och charmfulla skildring av livet i 1920-talets Paris, tummelplatsen för "den förlorade generationen". Den skrevs något år före hans död och publicerades postumt.

Många intressanta porträtt

I uppsluppna, drastiska, gripande och ibland brutalt närgånga porträtt skildras hans möten med Ezra Pound, Gertude Stein, Scott Fitzgerald med flera. Skildringen av Hemingways första möte med Scott Fitzgerald och om deras mycket märkliga resa till Lyon (för att hämta Scotts bil) är mycket dråplig.

Utifrån den beskrivningen framstår Scott Fitzgerald som en mycket besvärlig person att umgås med. Men Hemingway tyckte ändå om Scott. Lika tydligt framgår det av hans beskrivning av sitt första möte med Zelda att han inte tyckte om henne. Han skylde Scott Fitzgeralds alkoholism och oförmåga att skriva på Zelda.