Djävulen på korset

En stark och fantastisk bok som klär av den postkoloniala kapitalismen.

Den kenyanske författaren Ngugi wa Thiong'o satt fängslad efter att gett ut sin teaterpjäs Jag gifter mig när jag vill på sitt eget modermål kikuyu. I fängelset skrev han boken Djävulen på korset på toalettpapper. Det är en stark berättelse som bär drag av den muntliga afrikanska berättartraditionen och som lite känns som ett drama i sin uppbyggnad.

Boken kretsar kring en tävling om nutida stöld och rån. Vissa kallar den för djävulens fest, andra ger den mer smickrande namn, men Ngugi wa Thiong'o använder sig inte av någon subtil symbolik när han klär av den postkoloniala kapitalismen.

En bok att sträckläsa

I början av boken får vi slå följe med fyra passagerare och chauffören Mwaura som är på väg till denna underliga fest. Festen ska kröna den värsta skojaren och bland bidragen finns förslag på allt från att ta sälja luft på flaska till kannibalism. Det är en kraftfull roman med ett tydligt budskap.

Det känns nästan lite förmätet att lyfta själva underhållningen i de fantastiska livshistorierna som berättas i bilen. Ämnena och dialogen växlar fram och tillbaka, de bakomliggande myterna och sagorna bidrar till ett nästan surrealistiskt drama. Sångerna, som har en ganska framträdande del i texten, skapar en stämning som både berör och vaggar in läsaren i en ovan men behaglig rytm.

Jag sträckläste boken och karaktärer och berättelser från boken satt kvar i medvetandet under lång tid. Förutom att vara en stark bok med ett viktigt budskap gav den mig en stor läsupplevelse och en påminnelse om kraften i det vapen som Ngugi wa Thiong’o själv svingar: litteraturen.

Målgrupp:

Taggar:

Skrivet av: Tommy Bildström den 13 februari 2017