Dina brev lägger jag under madrassen

Sara Schwardt var 13 år när hon skickade sitt första brev till Astrid Lindgren. Det svar hon då fick gjorde henne så upprörd, arg och besviken att hon rev sönder det och spolade ner det i toaletten. Nu finns däremot resten av breven att läsa och bli gripen av.

Det här allra första svarsbrevet är borta för alltid, men inte i Saras hjärta där det finns inristat för evigt. För oss andra är detta första brev en förborgad hemlighet, men det blir fler brev, många fler, och alla de andra breven får vi läsa.

En speciell relation

Det blir till en ovanligt ärlig inblick i ett trasigt tonårsliv och många franka svar från en av landets största författare som i det här fallet agerar mycket inkännande och ömsint.

Åren går. Hemma hos Sara växer konflikterna till öppet krig, skolan är pest och Sara rymmer hemifrån. Efter mycket strul får Sara bo hos sin mormor. Med mormors hjälp och Astrids brev tar hon sig igenom högstadiet.

"Jag vill att du ska veta att en utomstående människa anser att du har rätt" skriver Astrid till Sara. Och just detta är ju så fantastiskt och får åtminstone mig att tänka att man kan göra skillnad i en ung människas liv. Om man bara kan lyssna.

Tankeväckande brevväxling

Dina brev lägger jag under madrassen är en helt underbar bok. En brevväxling under åren 1971 till 2002 mellan Astrid Lindgren och Sara Schwardt eller Sara Ingeborg Ljugcrantz som hon hette då. Vilken tur för oss att det blev en bok, trots att Astrid och Sara lovade varandra att aldrig visa breven. En fin och tankeväckande allåldersbok för ungdomar och vuxna.

Det är viktigt att bli tagen på allvar, att få svar på sina frågor, eller mothugg. Astrid stryker inte medhårs. Hon skriver vad hon tycker. Man hör hennes röst och ryser, den rösten fattas.

Målgrupp:

Ämnesord

Tipsat av: Annika Edlund den 6 april 2013