Det blod som spillts

En präst hittas död i en kyrka. Hon var inte särskilt formbar och smälte inte in. Det är inte alltid så lätt för Anna-Maria Mella och Sven-Erik Stålnacke att se träden i snårskogen. Och advokat Rebecka Martinsson kommer tillbaka. Hon är av segt virke.

Mildred Nilsson var präst i Jukkasjärvi kyrka. Hon var en mycket engagerad och passionerad kvinna och lämnade ingen oberörd. Strax före midsommar blir hon ihjälslagen och upphängd i sin kyrka där kyrkvaktmästaren hittar henne. Det är många som är misstänkta. Prästen var feminist och startade en kvinnoförening, vilket retade många äkta makar. Dessutom rörde hon runt i strukturer och ifrågasatte hur en del saker var organiserade. Ingen är mer misstänkt än någon annan.

Advokaten återvänder

Advokaten Rebecka Martinsson är sjukskriven efter tidigare traumatiska händelser i Kiruna, som du kan läsa om i förra boken Solstorm, men tvingas med på klientbesök till Jukkasjärvi församling. Hon klarar inte av att åka till farmors stuga i Kurravaara utan hyr en liten friggebod i byn. I den här boken är hon inte med lika mycket i händelsernas centrum, mer i periferin och ger utredningen en lite knuff i rätt riktning bara.

Nya figurer förgyller

Här utvecklas Anna-Maria Mella och Sven-Erik Stålnacke mer och man får mer inblick i deras personligheter och privatliv. Jag tycker jättemycket om dessa två. Den lilla ettriga terriern Mella i kontrast till stora, sävliga sankt bernarden Stålnacke. Det är hur bra som helst.

Det är höst, början på september, och miljöbeskrivningarna är även här helt fantastiska. Läsaren får dessutom en dimension till genom vargen Gula bens ögon, vilket i mitt tycke höjer boken ännu mer. Genom djuren får man också en annan känsla för miljön, årstidernas växlingar, naturens språk. Det är Åsa Larsson fantastisk på.