Karin Erlandsson är en stickerska bland många andra. Hon är också författare till ett tiotal romaner och barnböcker. I den här boken skriver hon om stickningens betydelse i livet och vardagen, om hur den är en motpol till skrivandet och om hur hon planerar sina resor utgående ifrån olika garnbutiker.

Ett livslångt intresse

I samma stund som Karin Erlandsson lärde sig att lägga upp maskor hände något i henne. Hon fastnade för hantverket direkt, och bestämde sig för att sticka en tröja. Hon använde inget mönster men klarade med målmedvetenhet av sitt projekt, och kunde stolt visa upp en tröja stickad av restgarn. Den var så stor att två personer fick plats i den, men det spelade ingen roll. Stickningen blev ett geniunt intresse och hon har stickat mängder med tröjor efter restgarnströjan.

Stickningens historia

Varvat med Karin Erlandssons egna relation till handarbete och stickning, så berättas även stickningens kulturhistoria. Det handlar om den stickande madonnan, om politisk stickning, om redskap och trender samt om hur synen på hantverket har skiftat. Det finns givetvis även ett kapitel om ångest och stickning som är väldigt roligt att läsa.

Det blå garnet passar den som stickar lite, den som stickar mycket och den som vill börja sticka. Det är nämligen en väldigt fri bild av stickning som Erlandsson förmedlar. Själv stickar hon till exempel aldrig provlappar - det får bli som det blir.

Stickinspiration och sticksjälvförtroende kan nästan garanteras - jag skyndade mig att läsa ut boken så att jag skulle kunna börja sticka en egen tröja.