Desirada

Trots mörka teman är denna roman en fantastisk resa genom tre generationer kvinnors liv på tre kontinenter.

Av: Condé, Maryse
Språk: Svenska
Publiceringsår: 2009
Låna

Maryse Condés roman är en stark skildring av maktlöshet, svek, förtryck, övergrepp och rotlöshet men också av drivkraften att söka sina rötter och att få ett bättre liv, allt i skuggan av kolonisationen. Den handlar om vad fattigdom och brist på kärlek kan göra med människor och hur arv och miljö kan prägla ens liv. 

Trygghet ersätts av utsatthet

Desirada, en ö tillhörande franska Guadeloupe i Västindien som står för trygghet och hemlängtan är också bokens titel. En sagolikt vacker ö att längta till men där människor lever i fattigdom, märkta av öns historia. Till den karga ön Desirada skickade man förr leprasjuka för att dö. För bokens huvudperson Marie-Noëlle lyckas ön inte riktigt leva upp till hennes dröm om att där finna sina rötter.

När Marie-Noëlle föds, i början på 1960-talet, är modern knappt 15 år gammal. Marie-Noëlle blir omhändertagen av den barnlösa Ranélise och hennes första tio år är lyckliga och kärleksfulla. När Reynalda, flickans mor, vill ha tillbaka dottern finns inget att sätta emot. Marie-Noëlle sätts ensam på ett flygplan till Frankrike till en fullständigt kärlekslös mor och hennes nya familj.

Tillvaron i Paris utkanter präglas av fattigdom och utsatthet. Styvfadern är den som lyckas uppbringa några ljusglimtar i Marie-Noëlles uppväxt, kantad av misslyckanden. Marie-Noëlles mor Reynalda är oförmögen att visa några känslor alls.

Levande beskrivningar

Marie-Noëlle strävar efter att få reda på vems som är hennes far och vilka hemligheter hennes mor bär på. Strävan tar henne tillbaka till ön Desirada, till Paris förorter och till USA. Den sanning Marie-Noëlle söker efter visar sig finnas i flera versioner. Ninas och Reynaldas syn på det förflutna visar sig misstämma och Marie-Noëlle tvingas kämpa mot ovissheten.

Ja, det är definitivt tungt att läsa om alla kyliga, besvikna, plågade människor men något hos Maryse Condé gör att jag stannar kvar hos dessa råbarkade själar. Även de kyligaste personer beskrivs med intensitet, glöd och värme och det känns som att författaren verkligen ömmar för sina fiktiva personer.

Maryse Condé lyckas med att ta upp flera tunga ämnen som prostitution, övergrepp, svek, koloniala maktstrukturer utan att bli sentimental över den värld som skulle kunna ha varit. Trots de mörka stråken i Maryse Condés roman så finns hopp om liv. Människans vilja att överleva är stark och romanen andas trots allt hoppfullhet när Marie-Noëlle inser att hon kanske har sin rotlöshet att tacka för sin frihet.