Den du söker finns inte här

En fiktiv berättelse som tar avstamp i verkligheten. Poetiskt och inkännande om ett människoöde.

Den du söker finns inte här är Mia Öströms debutroman. Den är tunn till omfång men stor till innehåll. Språket är avskalat vackert, poetiskt, korthugget. Jag gillar den både för det konstnärliga och för innehållet.

En kvinna som går mot strömmen

Den du söker finns inte här handlar om Florence Nightingale, om hennes barndom och ungdom i en engelsk överklassfamilj med mor, far och den sjukliga storasystern Pop. Allt utspelar sig innan hon drar iväg till Krimkriget, innan hon på allvar bestämmer sig för att bli sjuksköterska, ett yrke som på den här tiden nästan var likvärdigt med att vara prostituerad.

Medan mor och storasyster Pop planerar sommarfesten för samhällets alla fattiga barn så vill Florence ägna sin tid åt att tänka på och besöka de sjuka, de nästan döda i byn. Hon värjer sig mot att putsa silver, att koka plommonkompott, att konversera, att tillverka dockor.

Hon vill vara ensam, gömmer sig under trappan, i ett utrymme som ingen känner till. När hon inte kan stänga in sig där så kan hon alltid vända blicken inåt. Stänga in sig i sin egen kropp, det kan ingen hindra henne.

Med världen på sina axlar

Kusin W friar och ger henne en vecka att svara. Om hon inte gifter sig och fadern skulle dö så kommer hela gården, arvet att tillfalla kusinen. Mor, systern och Flo är hela tiden rädda att det ska hända fadern något. 

Flo har ett hus, en hel värld på sina axlar. En mor, en far, en syster.  De är så tunga att bära. Hon vill inte. Hon vill ut i världen. Men en man föds till världen och en kvinna till familjen. Det är hon så medveten om. Flo vet exakt vilka organ som ligger innanför korsetten, och hur de är ordnade. 

Hon engagerar sig i en liten pojke, Joseph, som lider av feber allt sedan späda år. Hon öppnar fönstren i de mörka instängda små husen. Hon vill släppa in frisk luft i sjukrummen, men möts av oförstående.

En frågeställning som är obunden i tid

Det är modigt av Mia Öström att skriva om en historisk person. Men jag gillar greppet. Boken handlar kanske inte så mycket om en möjlig Florence Nightingale utan om ett val, ett val att välja bort. Om inre skeenden, om att ställa kvinnofrågan på dagordningen, mot en 1800-talskuliss. Frågan finns där idag likafullt.  Familjen – världen. Måste man välja? "All denna duglighet och ingenstans att ta vägen."

Målgrupp:

Ämnesord

Tipsat av: Annika Edlund den 6 december 2010