Samantha Mackey går en skrivarlinje på det prestigefulla universitetet Warren. Hon kommer från en enkel bakgrund och känner sig fjär från de andra studenterna, som utstrålar rikedom och världsvana. Särskilt de fyra andra kvinnorna som också går prosalinjen provocerar Samantha.

Ner i kaninhålet

De luktar av muffins och gräsiga parfymer, kramas i högar på campusets gräsmatta och kallar varandra för ”Bunny”. Vuxna kvinnor som beter sig som högstadietjejer. Samtidigt som Samantha och hennes vän Ava ondgör sig över kaninerna, finns där en lockelse som Samantha inte kan förneka. Hon vill också vara del, vara en Bunny. 

Så en dag ligger en inbjudan i brevlådan där Samantha bjuds in till kaninernas Smut Salon. Samantha tvekar kring om hon ska gå, men kan till slut inte motstå lockelsen. Här kan jag inte berätta mer utan att avslöja för mycket men vi faller djupare och djupare ner i kaninhålet efter detta.

Det var längesen som jag blev så här träffad av en berättelse. Den handlar om ensamhet, om tillhörighet och att skapa den värld vi så gärna vill vara del av. Om vad vi är villiga att ge upp för att inte vara ensamma och följderna av att göra detsamma. Om kvinnlig vänskap och hur vass den kan vara. Om trauma och hur det följer med oss resten av livet.

Skräckblandad förtjusning

Jag älskar en opålitlig berättare och Samantha Mackey är definitivt en sådan. Hennes livliga fantasi är grunden för denna berättelse som har många överraskningar. Jag skulle beskriva den som erotiskt laddad skräckblandad förtjusning rakt igenom. Med några uns av svart magi.

Ja, det här är det bästa jag har läst på länge. Prosan är precis där jag vill ha den: kärnfull och vacker utan att bli (alldeles för) bombastisk. Symbolisk och undanglidande: vad var det jag läste, egentligen? Samtidigt som den träffar rakt i hjärtat. Den här berättelsen har många, många lager och skulle vara en utomordentlig bokcirkelbok.