Mini, hennes syster Caroline och pappa åker till deras nya stuga på höstlovet. Systrarna har fått bjuda med varsin kompis. Problemet är att Carolines kompis även drar med sin bror, mobbaren Jasim. Jasim som gjort livet surt för Mini och hennes kompis Felix.

Ensamma i höstmörkret

I stugan är det mysigt men också lite skrämmande, med den tysta skogen och det tryckande mörkret. Pappa tvingas åka därifrån och lämna barnen ensamma, och nu börjar mystiska saker hända.

Varför är grannen Ture så konstig? Vad är det för kryptisk skiss med ett öga som Mini hittar? Den annars så tuffa Jasim hör röster från skogen. På gårdsplanen finns en stor sten med små stencirklar runt om. Varför dras barnen dit?

En kväll går strömmen och en storm rullar in. Barnen märker att något ondskefullt har vaknat i skogen.

En riktig skräckis

Brunnens fånge är en suggestiv och ruskigt spännande historia. Den inleds lite lugnt och stämningsfullt, en kuslig atmosfär byggs upp. En bit in i boken blir det full action och en riktig skräckhistoria.

Den långsamma uppbyggnaden gör att karaktärerna får utvecklas och ta plats. Mini och Felix måste motvilligt begrava stridsyxan med sin mobbare Jasim. Det finns en liten kärlekshistoria som inte tar så stor plats, men som hjälper till att fånga läsaren.

Ett målande språk, luftig text och svartvita bilder bidrar till att bygga upp boken stämning.

Jag rekommenderar Brunnens fånge till dig som är 10 år och äldre.