Berättaren i boken är Döden, året då boken tar sin början är 1939, platsen den utspelar sig på är Tyskland. Döden har fullt upp, men en liten flicka i dödens utkant fångar hans intresse.

Liesel Memingers bror dog på tåget på väg till deras fosterföräldrar. Det är här som döden lägger märke till henne för första gången. Mamman återvänder efter avlämnandet till hemstaden och ses aldrig till mer. Pappan är redan försvunnen.

Hur ska man orka fortsätta läsa, vi vet ju alla vad som kommer. Fasorna staplas på varandra och verkligheten är outhärdlig. Men med sig i fickan när hon kommer till sitt nya hem har Liesel en bok. Hon stal den av dödgrävaren som begrov hennes bror. Med hjälp av boken, sin fosterfar och ett enormt tålamod lär sig Liesel att läsa.

En dag knackar det på dörren

Orden, språket och historieberättandet blir en frist i den allt mer bisarra vardag som omger familjen. En dag knackar det på dörren och utanför står en man som behöver hjälp.

Relationen mellan den gömda judiska mannen och flickan är så vacker, så hjärtskärande och så sorglig att jag sällan eller aldrig läst något liknande.

Så vad ni gör, läs boken!