På kort tid förlorade författaren och journalisten Joan Didion både sin make och sin dotter. I The year of magical thinking skildrade hon sorgen efter sin livskamrat John Dunne. Blue nights handlar om förlusten av dottern Quintana Roo.

I skymningslandet

Bokens titel är en beskrivning av en viss sorts skymning. Vackra kvällar som lovar ljusare tider men som en dag bara är borta och därför också kan ses som en varning för att hösten nalkas. Att förlora sitt barn ger en insikt om den egna dödligheten, skriver Joan Didion som själv medger att hon inte alls bejakar sitt åldrande.

Hennes penna svävar drömskt över sidorna. Språket är precist och lättsamt. Med få och enkla ord målar hon upp glimtar och korta scener ur sitt liv; minnen från livet med Quintana.

En rörande distans

Blue nights är en personlig bok, samtidigt distanserad. Där finns en försiktig självrannsakan, en oro för att inte ha räckt till i föräldraskapet. Men där finns inget vältrande i sorg och förtvivlan och inget utlämnande av dotterns personliga liv.

Där finns en ensamhet som breder ut sig och ett vemod över livets förgänglighet som växer allteftersom boken fortskrider. Det är en fin bok som väcker tankar. Bokens svenska titel är Blå skymning.