Det här är en bok som förvånar och överraskar. Jag hade förväntat mig en varm romantisk lättsmält roman. En avkopplande bagatell att vila i och bli glad av. Man kan säga att mina förväntningar kom något på skam.

Victoria har hela sitt liv letat efter samhörighet men samtidigt varit allt för rädd för närhet för att våga ta emot kärlek när den erbjudits.

Fosterbarn hos många

Hon övergavs endast tre veckor gammal av sin mor och hamnade på barnhem. Därefter bestod hennes barndom av en ändlös resa mellan olika fosterfamiljer. Vissa är elaka men andra bra. Resultatet blir dock alltid detsamma, att Victoria återvänder till barnhemmet.

När hon är tio år tar hennes liv en ny vändning. Hon blir placerad hos en fostermor, Elizabeth, som med mycket tålamod och insikt sakta lyckas krypa in under flickans skyddspansar. Elizabeth äger en vinodling och kan allt om det gamla viktorianska blomsterspråket vilket användes för att med blommor förmedla känslor. Victoria lär sig allt med förvånansvärd snabbhet. Hon har äntligen hittat hem. 

Skelett i garderoben

Det är här som boken går i en annan riktning än jag förväntat mig. I stället för att puttra på i en skön takt in i solnedgången tvärnitar boken. Elizabeth visar sig ha en egen tung ryggsäck att bära. Det förflutna lägger krokben för deras gemensamma lycka. När Victoria i sin desperation försöker hjälpa till, går allt riktigt åt skogen.

Boken slutar inte heller alls på det sätt som jag hade förväntat mig. Victorias öde är inget som jag kommer att glömma bort i första taget.