Marko Đorđić är varken vuxen eller barn. I skolan går det sådär, men med basketen går det bättre. Synd bara att tränaren är så sur och inte låter honom göra som han vill. Markos föräldrar tillrättavisar honom hela tiden och när de inte tjatar på Marko så bråkar de med varandra. Eller så är det alldeles tyst i lägenheten för att någon medvetet försöker tiga ihjäl de andra.

Arbetarklassens förort

Marko kan inte på rak arm säga varför han hamnar i trubbel gång på gång, men han sköter sig i alla fall bättre än sina vänner. De bor alla i Fužine, en del av Ljubljana där de flesta tillhör arbetarklassen och många kommer från andra länder som tidigare var en del av Jugoslavien.

På originalspråk heter romanen Čefurji raus!, skällsord som en "blatte" som Marko kan få höra av andra fördomsfulla slovener om han har otur. Men Marko och vännerna har tagit makten över glåpordet och identifierar sig som čefurji. Han beskriver också andra invandrare av olika generationer som "blattar", både med förakt och med kärlek.

"Om varför ingen bryr sig ett skit"

För läsaren är lätt att se de sociala klyftorna i samhället som Marko lever i och varför han gör som han gör, medan det för honom själv verkar mer dystert och svåråtkomligt. Språket är Markos eget och det han inte säger rakt ut, kan läsaren ändå förstå. Ju mer utför det går för Marko i livet, desto fler insikter gör han däremot.

Bokens kapitel har ofta namn efter händelser i Markos liv eller efter generaliseringar han gör, som "Om varför blattar spelar hög musik i bilen" eller "Om varför ingen bryr sig ett skit". De kan verka lösryckta till en början, men berättelsen flyter angenämt på och boken är svår att lägga ifrån sig.

Ingen självbiografi

Även om Goran Vojnović har inspirerats av sin uppväxt i Fužine, så är boken inte självbiografisk. Jag kan trots det inte skaka av mig förnimmelsen av att ha lärt känna en sjuttonårig Ljubljana-bo vid namn Marko Đorđić.