Maja Lundes roman, Binas historia, fick mycket uppmärksamhet när den kom. Den består av tre parallella historier, som berättar om hur beroende vi är av bin, att de är hotade och vilken katastrof det skulle bli om de dog ut.

I vattenbristens Europa

I den efterföljande boken, Blå, handlar det om torka, bränder och vattenbrist. Två parallella berättelser, en i nutida Norge och en i en nära framtid i Frankrike. De löper samman på ett intressant sätt. Kanske tyckte jag ändå inte att den var lika bra som Binas historia, men verkligheten har gjort att det är den jag bär med mig och tänker på allt oftare.

Jag läste den 2018, när den kom ut på svenska. Det året var det torka i Sverige och allvarliga bränder. 2022 var Frankrike svårt drabbat av bränder, och våren 2023 har vädret varit rekordvarmt och torrt i hela sydvästra Europa, med stor oro inför sommaren. Enligt FNs meteorologiska organ, WMO, har de åtta senaste åren varit de värmaste någonsin i världen.

Berättelsen om pappan David som tillsammans med sin dotter flyr sin brinnande hemstad, och kampen för att överleva i ett Frankrike där regnen helt uteblir kommer tillbaka till mig nu. Och jag kan inte sluta tänka på att det scenariot kanske inte är så långt borta.

Länk till nyheten från WMO