Biblioteket är en av de få platserna i samhället där alla är välkomna. Här finns inget krav på medlemskap, inga förväntningar på att besökarna ska spendera pengar, inga restriktioner gällande kön, ras eller sexuell läggning. Alla sorter är välkomna och alla sorter kommer. För en som själv jobbar på bibliotek är det en sådan igenkänning att se alla karaktärer i boken passera revy, det gäller såväl personal som besökare.

Minnen från biblioteket

Susan Orlean spenderade mycket tid på bibliotek i sin barndom. I boken får vi följa med på ljuva, rosenskimrande minnen av utflykter till stadens biblioteksfilial tillsammans med mamman. Besök som kantas av en känsla av ansvar och frihet då de skildes vid ingången och Susan på egen hand fick gå till barnavdelningen och mamman till vuxenavdelningen. Efter ett tag strålar de samman vid utlåningsdisken.

I vuxen ålder kommer hon bort från bibliotekets värld. Hon börjar studera vid universitetet men istället för att låna böcker, börjar hon att köpa dem. Beteendet håller i sig tills hon får egna barn och de på grund av att hennes man får jobb i Los Angeles, flyttar till västkusten.

Vid ett av sina första besök på Los Angeles Central Library får hon en rundtur av en man som driver en ideell organisation som kämpar för stadens bibliotek. Vid ett tillfälle öppnar han en bok och tar ett djupt andetag, ”man känner fortfarande röklukten” säger han. Var det tillåtet att röka på biblioteket förut?, frågar Susan. Nej, det luktar rök från branden, svarar mannen.

Ödesdiger brand

29 april 1986 går brandlarmet i Los Angeles Central Library, varken personal eller besökare blir nämnvärt oroliga. Larmet går ofta, ibland har någon tänt en cigarett i närheten av en rökdetektor, men oftast är det falsklarm. De flesta lämnar sina kläder och väskor kvar i biblioteket när de går, övertygade om att de strax ska vara tillbaka. Sju timmar och trettioåtta minuter senare var branden äntligen släckt. Totalt förstördes 400 000 böcker, ytterligare 700 000 blev svårt skadade, av antingen rök eller vatten.

De oklara omständigheter kring hur branden startade och den osäkerhet som fortfarande råder om vem, om någon, som startade den, fick Susan Orlean att börja forska i saken. Resultatet av efterforskningarna är denna på samma gång detektivhistoria och kärleksförklaring till biblioteket.

Mitt hopp är att inte bara alla som redan älskar bibliotek läser denna bok, utan även att de som inte har en åsikt om bibliotek, de som inte gillar att så mycket skattepengar går till bibliotek eller de som sitter i en för bibliotekets verksamhet beslutande position, läser denna bok. Det är den värd!