Barnet
En uppväxt speglar sig i en förlorad barndom i denna sonettkrans där berättelsen och formen tävlar om att imponera mest.
Utifrån ett uppmärksammat fotografi av ett drunknat flyktingbarn väver Olivia Bergdahl en sonettkrans om sin uppväxt i Göteborg. Hennes erfarenheter blir en spegel till vad som förvägrades det döda barnet.
Lekfullt och tvingande
Det är en berättelse om barndomens priviliegier, faror och outömliga möjligheter skrivna på snillrik vers. Formen känns både lekfull och tvingande, ibland tycks texten vara på väg att smita ut ur sin ram men fångas snabbt in igen. På samma sätt styrs diktens barn in i den utstakade fåra som leder mot vuxenlivet.
Den avslutande mästarsonetten i Barnet är både sorglig och vacker, men får liv och djup också från de andra sonetterna. Jag kan inte låta bli att imponeras av både berättelse och format.