Någonstans i en värld både mycket lik och mycket olik vår egen måste en man lämna sin hustru och dotter och fly till ett främmande land för att där försöka skapa en ny framtid åt sig själv och sin familj. Med endast en resväska och några småmynt på fickan beger han sig ut i den stora, okända staden på jakt efter en bostad, mat och arbete.

Mannens hela resa och upplevelser i det nya landet skildras i bilder och bilder enbart. Berättelsen innehåller inte ett enda ord text.

Realism blandas med surrealism

Från första stund min blick föll på omslaget till serieboken Ankomsten visste jag att jag inte kunde motstå att öppna den. Shaun Tans bilder är fantastiskt vackra, med en sepiafärgad murrighet och realism som för tankarna till gamla fotografier.

Samtidigt blandar han realism med regelrätt surrealistiska inslag, och huvudpersonens möten med allt från flygande busskurer till nyfikna små monster illustrerar på ett genialiskt sätt immigrantens häpnad och förvirring inför allt främmande.

Mitt bland kulturkrockar och språkförbistringar är det i slutändan i skildringen av mänskliga känslor som Shaun Tans penna imponerar som starkast. Det är subtilt men samtidigt intensivt berörande. En bild säger mer än tusen ord, heter det ju, och Ankomsten är ett lysande exempel på detta. Jag kan inte minnas när jag senast blev så gripen av en serie.