100 meter lycka

Ninna ligger i ett mörkt rum. En hemsk sjukdom får hennes kropp att angripa sig själv. Hon fördriver tiden med filmer och sina löpardrömmar. En gång var hon en lovande sprinter.

Nu samlar hon på ljud som hon skriver ned på små lappar - frigolit mot glas, spikskor mot löparbana, en sparv som pickar.

Ett liv styrt av sjukdom

Systern Sussi lever i skuggan av sin sjuka syster men revolterar. Den självuppoffrande mamman oroar sig så att allt annat förbleknar. Pappan står bredvid.

En dag kommer Munir, en ung kille som börjat i hemtjänsten. Han urskuldar sig inte, tycker inte synd om. Han peppar. "Du kan leva, Ninna. Kan du inte fokusera på det istället!"

Ninnas mamma är inte alls peppad. Hon oroar sig ännu mer. Men Ninna blir förändrad, gör framsteg, får drömmar om ett liv. Och drömmar om kärlek. Så kommer den stora dagen. Hon ska få se körsbärsträden blomma.

Vackert och sorgligt

Det här är författaren Maria Nygrens första bok. Ïdén fick hon från en studieuppgift som gick ut på att se på ett knotigt gammalt träd, tänka sig in i trädets känslor och ge gestalt åt en människa. Så kom Ninna till. Det är fint. Människor och träd. Kroppens tunna skal, trädets sega bark. Att vara fast, vara förankrad, vara fängslad i sin kropp.

100 meter lycka är sorglig och väldigt bra. Man vill leva ända tills man dör. Man vill drömma. Det gör Ninna.

Målgrupp:

Ämnesord

Tipsat av: Annika Edlund den 13 september 2012