Jag tyckte väldigt mycket om Anita Salomonssons nya roman, där vi får följa författarens egen moster Elin Wiktoria Karlsson, Elina kallad, som var postmästare i Hjoggböle.

Poetiskt synliggörande

Som vanligt lyckas Anita Salomonsson på ett inkännande och poetiskt vis lyfta fram en människa ur det förflutna och göra henne synlig. Hon gör både Elina och vardagen i Hjoggböle levande – en vardag som på många vis tycks väldigt avlägsen, samtidigt som den inte är så långt bort i tiden.

Det är en lågmäld och stillsam berättelse om en människa som kanske inte gjorde så mycket väsen av sig under sitt liv, men likväl bar en hel värld inom sig. En värld som rymde en hel del ensamhet och längtan och olycklig kärlek, men också styrka och självständighet och omsorg om människorna runtom henne.