Vill sprida vattenglädje

Finns det något som slår den sköna känslan av att glida fram genom vatten med starka, lugna simtag och känna vattnets lena vågor smeka längs kroppen? Det är avkoppling för själen och samtidigt stärkande för kroppen – ett förenande av nytta och nöje.

Simhall
En småbarnsförälder som jag har få tillfällen till ”egentid”, som det heter nuförtiden. En stund när man får vara för sig själv och göra något ostört. Några av de stunder jag trots allt har till eget förfogande använder jag till att just simma. Inomhus, i pool med klorvatten i ögon och mun och kakelslammer i öronen. Ingen naturupplevelse direkt, som sommarens simturer i sjö och hav, men det blir åtminstone av.
 

"Du simmar ju fel"

Min teknik är inte den bästa, trots år av övning. Jag minns när jag i barndomen skulle genomgå den obligatoriska ”uppsimningen” för badmästaren i min hemstads badhus. Jag i vattnet och han på bassängkanten.
 
- Nå, simma nu då, så jag får se vad du kan!
 
Jag tog simtag efter simtag och han följde efter mig på land. I handen bar han ett långt skaft i vars ände satt en ögla av metall. Syftet med denna ”pinne” var att rädda de okunniga ur vattnet.
 
Efter några simtag började han slå mig på ryggen med öglan, så att jag kom ur balans. Mitt huvud for ner under vattnet och jag började kippa efter luft. Hade jag varit snäppet mindre simkunnig hade denna upplevelse helt säkert satt stopp för all fortsatt simning.
 
- Du simmar ju fel, flicka! Armtag först och bentag se’n. Inte båda tagen samtidigt!
 
Till saken hör att jag på egen hand lärt mig simma i diverse små pölar och sjöar runt om i min hemtrakt, mestadels under vattnet, och funnit att denna teknik, med armtag och bentag samtidigt, passade mig bäst. Jag trodde i min enfald att det väsentliga var att jag kunde simma, inte hur jag simmade.
 
Nåväl, mitt simmande har fortsatt, trots den något nedslående början. Krönet på mitt simmande var när jag blev tillfrågad att bli simtränare för ett gäng ungdomar i ett av inlandets många badhus. Min brist på teknik och okunskap i de olika simsätten fick mig dock att avböja. Till saken hör att jag endast simmar bröstsim. Crawl, fjärilssim och ryggsim lämnar jag därhän.
 

Vattenlek

Som förälder funderar jag över hur jag ska kunna förmedla detta intresse för simning till mina barn. Det viktigaste av allt är egentligen att inte vara rädd för vatten, utan att kunna slappna av och njuta av vattnet. Att kunna leka och ha roligt utan att bli rädd för lite vattenstänk i ögonen eller plask runtomkring.
 
Tack och lov verkar min glädje över vattenlekar ha smittat av sig. Mina barn har väl inget val och dessutom utsätts de ganska ofta för vatten. Dock ska duschning sättas inom parentes, när det gäller barn. Att få vatten i ögonen när man duschar håret är en helt annan sak än att få vatten i ögonen när man badar.
 
Vi har provat på babysim med ett av våra barn, och det var en mycket trevlig upplevelse. Vi var dock alltför blödiga för att låta honom utsättas för avslutningsprovet, som innebär att dyka under vatten. Det får anstå tills han själv, frivilligt, väljer att göra det. Babysim var även en bra lösning för vår fyrapersoners-familj, att något billigare kunna bada på badhuset en dag i veckan. Annars är det ett relativt dyrt nöje för en hel familj.
 

"Jag kan ju redan simma"

I sommar har jag så smått försökt lära min dotter att simma, vilket snabbt avböjts:
 
- Men mamma, jag kan ju redan simma!, säger hon så käckt där hon går med fötterna på botten och viftar lite med armarna framför sig. Vad gör det om hon får en kallsup eller två? Huvudsaken är att rädslan för vatten saknas och tilltron till den egna förmågan finns där. Vattenvett och rimlig respekt för vatten vill jag dock att mina barn ska ha med sig. Flytväst i båten och att hålla sig längst stranden och inom synhåll när de badar är sådant som jag ständigt påminner dem om.
 
Nu när utomhussäsongen sedan länge är över, vad gäller simning, får jag återgå till mitt inomhusnöje. Det finns ju de som badar i isvak och dylika självplågare, men det är inte riktigt ”my cup of tea”.
 
Jag kan även praktisera ”torrsim” och nöja mig med att läsa om simning i alla de faktaböcker och barnböcker som behandlar ämnet. Några av dessa hittar du längst ner på den här sidan.
 

Text: Maria Nordenback, Ålidhemsbiblioteket
 

Länktips:

 
Svenska simförbundet är ett specialförbund inom Riksidrottsförbundet. I SSF organiseras simidrotterna simning, simhopp, vattenpolo och konstsim samt verksamhet inom babysim, minisim, simlekskola och simskola. SSF ger ut de kända simmärkena, som Simborgarmärket, Baddaren och Guldfisken. 
 
Svenska livräddningssällskapet arbetar för att ge alla en ökad kunskap i simning och livräddning. De har egna simmärken, som de kallar kunskapsbevis, t.ex. Guldgrodan, Livbojen och Sjöstjärnan.
 
Svenska babysimförbundet är en ideell förening som arbetar för att sprida information om babysim samt för en god kvalité på instruktörsutbildningar och verksamheter.
 

 

  1. Babysimboken

    Av: Rosengren, Ludmilla Tipsat av: Maria Nordenback

    Vill du läsa den kompletta handboken i babysim och har du dessutom medicinska frågor du funderar över är detta din bok. Författaren är läkare och grundare av Svenska Babysimförbundet.

  2. Emilia i simhallen

    Av: Dunér, Anna Tipsat av: Maria Nordenback

    Det här är en bilderbok att känna igen sig i för alla små barn som någon gång varit i simhallen.

  3. Lilla sim-skolan

    Av: Hjort, Sofi Tipsat av: Maria Nordenback

    Hur går det till på simskolan? Vad lär man sig egentligen där? Vilka sim-märken finns det? Alla dessa frågor och fler får svar i denna faktabok för barn om simskolan.

  4. Jonne kan inte simma

    Av: Ryberg, Ulf Tipsat av: Maria Nordenback

    Jonne vill inte erkänna att han inte kan simma. Men att ljuga krånglar bara till det för honom. Hur ska det gå i simhallen?

  5. Sagan om den nyfikna abborren

    Av: Beskow, Elsa Tipsat av: Maria Nordenback

    ”…stackars alla människogrodor som måste gå omkring på två ben på det torra, i stället för att glida fram som vi genom det härligt friska, klara vattnet!” Så slutar Elsa Beskows saga om den lilla abborren som är så nyfiken att han till slut fastnar på en metkrok och dras upp ur sjön och hamnar på det torra.

  6. Fiat i simhallen

    Av: Sandemose, Iben Tipsat av: Jenny Berggren

    En rolig bok med härliga bilder att läsa högt för de små barnen. Eftersom texten är skriven med stora bokstäver passar den också nybörjarläsaren.

Målgrupp:

Ämnesord

Skrivet av: Maria Nordenback den 14 september 2008