– Jag tror det har att göra med den framstegsmyt som dominerar vårt samhälle och som får oss att tro att vår industriella civilisation bara kommer att fortsätta expandera, alldeles oavsett planetens gränser. Genom att berätta historien om civilisationernas uppgång och fall ville jag sätta in vårt moderna samhälle i ett större historiskt perspektiv som gör det lättare för oss att se att vår civilisation, precis som romarriket eller mayaimperiet har ett bäst före-datum.
 
Vad har du fått för reaktioner när du varit ute och berättat om boken?
– Den absolut vanligaste reaktionen är: "Ok, vad kan jag göra? Vart ska jag börja?" Min ambition är att kanalisera den oro som boken ofrånkomligen föder till konstruktiva handlingar tillsammans med andra.
 
Vad var det mest överraskande du lärde dig när du skrev Kollaps?
– Att Sverige inte har någon beredskap över huvud taget för en allvarlig livsmedelskris. Jag hade nog trott att det skulle finnas någon form av beredskap med tanke på hur oerhört beroende vi är av ett globalt, ytterst komplext och sårbart livsmedelssystem. Sanningen är tyvärr att all beredskap avskaffades i och med att vi gick med i EU och Sverige bestämde sig för att eventuella matkriser skulle lösas genom EU:s fria marknad...
 
De som blir förskräckta bara de hör ordet kollaps, vågar de läsa din bok?
– Jag har från första början ansträngt mig för att skriva boken på ett sätt som gör att man inte blir rädd av att läsa den, utan tvärtom känner sig mindre rädd. "En hoppfull bok om kollapsen", tänkte jag när började skriva. Det är såklart en utmaning med tanke på ämnet, men det verkar som att många som har läst den ändå bär med sig en känsla av engagemang och vilja att göra saker, snarare än att vilja dra täcket över huvudet.

Text: Sonja Viklund
Foto: Linda Gren, pressbild från Ordfront