En tydlig stil

– Det råkade bara bli en stil. Det är klart att var och en har ju sitt språk och man känner igen mina bilder.

Innan vernissagen och invigningen av Nina Hemmingssons utställning Teckningar träffade Minabibliotek konstnären och tecknaren. Hennes senaste inbundna verk heter Mina vackra ögon.

Nina Hemmingsson är utbildad på Kunstakademiet i Trondheim, men antyder med några väl valda ord att utbildningen inte alls var rätt för henne. Till sin examenutställning och efter sin examen började hon teckna serier. Sedan 2001 har hennes serier publicerats ibland annat tidskrifterna Bang, Galago och Uppsalas studenttidning Ergo. I Aftonbladet fick hon en fast plats och har gjort gästspel i andra publikationer som serietidningen Pondus och franska Courier International.

Är det du på dina bilder?
– Ja, det är det faktiskt, men de beter sig inte riktigt som jag uppträder i vardagen. Det skulle inte gå!

Vänder kanske blicken inåt

Hon beskriver sig själv som en ganska introvert person. Många av hennes karaktäristiska figurer saknar pupiller, men de agerar och uttrycker sig gärna så att situationen blir obekväm för övriga figurer med pupiller.

Verk i olika former

När hon inte tecknar så spenderar Nina Hemmingsson helst den tiden med sin familj. Hon gillar som så många andra att träffa vänner också, men finns det tid över så använder hon gärna den till att uttrycka sig kreativt.

Medan Jag är din flickvän nu består av serier i mer konventionell form, innehåller Så jävla normal fristående bilder och ter sig mer som en fri tankeström än serierna och enrutingarnas små berättelser.

I Så jävla normal har du har behållit flera överstrykningar och ändringar. Hur kommer det sig?
– Jag tycker att ändringarna är en del av bilden och då lämnar jag dem där. Det är en helt annan sak när jag gör serier. Då rättar jag ganska mycket och sätter färgen digitalt. Det skulle jag aldrig göra med de här.

Att rita 70 eldar

Nina Hemmingsson gillar friheten att röra på sig och jobbar gärna i litet format, så en stor del av utställningen består av små utrivna sidor ur hennes anteckningsböcker.

– Jag är ganska oförsiktig med mina original och därför är det bra att ha dem samlade i block eller böcker. Arbetet med Så jävla normal började med att jag gick igenom och sorterade bilder som jag ibland inte ens kom ihåg att jag hade gjort och såg då att det var en berättelse.

Var arbetar du med för tillfället?
– Just nu skriver och tecknar jag ganska åtskilt och inte med något speciellt. Jag har bestämt mig för att jobba förbehållslöst ett tag, så känner jag att jag vill teckna 70 eldar en dag så gör jag det.

Text och foto: Anna Östman, Minabibliotek.se