Om jag tänker att det är böcker man skulle ta med till en öde ö, blir det nog de böcker man återvänder till och inte de som råkade vara mitt i prick just då - den stunden i livet.

Många författares böcker hänger ihop och blir en stämning eller ett rum att kliva in i, gång på gång. Den första boken växer med nästa.

Jag vill kunna njuta av Snusmumrikens vårvandring och sedan bli stark av Vem ska trösta Knyttet?. Jag måste bara läsa vidare när Kvinnor och äppelträd är avslutad, för då får man veta mer om bipersonerna. Elsie Johanssons Hildur är lika viktig som Nancy. Det blir en tung packning till den öde ön, för jag vill släpa med mig tio författarskap.