Tre betydande romaner

Han föddes 1875 i Lübeck och dog, 80 år gammal, i Zürich 1955. Med sina böcker lyckas han både gestalta omvälvningarna i dåtidens Europa och samtidigt trollbinda läsaren. Romanerna han skriver är inte revolutionerande eller modernistiska, utan snarare en smula ironiska. De är ytterst välformulerade och liksom i den ryska 1800-talslitteraturen är det fråga om långa episka berättelser.

De tre mest betydande av hans romaner har på senare år kommit ut i nyöversättningar på svenska av Ullrika Wallenström. Debuten och genombrottet Buddenbrooks, mästerverket Bergtagen och uppgörelsen med nazityskland Doktor Faustus. Wallenströms översättningar är en fröjd att läsa och hon lyckas ypperligt med att överföra Manns flitiga användningar av olika dialekter och talesätt.

Buddenbrooks

Han lyckades ändå författa denna tegelsten om en köpmanssläkts uppgång och fall i Lübeck. Många av karaktärerna bygger direkt på hans egen familj och boken var på ett sätt ett försök av honom att återskapa sin egen historia, att få den att leva kvar i bokform.

Handlingen startar med en familjemiddag 1835 där familjeöverhuvudet Johann Buddenbrook är i centrum, han talar om släktens långa traditioner och om anfadern som startade familjeföretaget en gång i tiden. Johann har fått företaget att blomstra ytterligare och nu har man köpt ett av Lübecks finaste hus och just flyttat in.

Levandegjorda miljöer

Från denna höjdpunkt kan det sedan bara gå utför. De tre barnen Thomas, Christian och dottern Tony lyckas inte alls på samma sätt med sina liv även om det till en början går väldigt bra för Thomas som tar över firman. Thomas får sedan sonen Hanno, författarens alter ego och det är dessa tre generationer av familjen som skildras.

Romanen lyckas verkligen levandegöra miljöerna och personerna i den, dofter, stämningar, dialekter och talesätt. Boken blev en succé och gav Thomas Mann ett namn i den litterära världen. Romanen blev stilbildande när det gäller stora släktromaner och det var också främst för den som han tilldelades nobelpriset 1929.

Bergtagen

När romanen väl blev färdig hade både den och författaren gått genom en stor förändring. Fram till 20-talet hade Mann varit konservativ och nationalistiskt anstruken, inte trott på demokrati, han skrev till och med en lång essä som gick till attack mot de västliga demokratierna. I början av 20-talet kom han att omvärdera sin inställning och bekände sig till demokratin och Weimarrepubliken.

I Bergtagen får man följa den unge Hans Castorp som besöker sin kusin på sanatoriet Berghof, högt beläget i Schweiz alplandskap. Han har just avslutat sin ingenjörsutbildning och vill ha ett avbrott i det hektiska stadslivet, han är inte egentligen så lockad av en yrkeskarriär och de krav som ställs på honom utan är mer en drömmare som längtar efter konst och kultur.

Märklig verklighet

Likt de bergtagna i sagan så griper livet i sanatoriet tag i honom och håller honom kvar. Trots att han bara är där för att hälsa på sin kusin, blir han ändå behandlad som en patient och får ta del av liggkurer. Han ligger invirad i filtar ute i friska luften och genomgår dagliga undersökningar. Läkarna har den inställningen att ingen är riktigt frisk och de har heller inget riktigt intresse av att skriva ut patienterna, eftersom sanatoriet lever på sina gäster.

Den märkliga verkligheten som råder förstärks också av den tunna luftens inverkan på de nyanlända. Castorps tillvaro är i början som i en feberyra, och han vill ta sig därifrån men dras succesivt in i den alternativa tillvaron och blir bergtagen. En högst bidragande faktor till att Castorp fastnar är också hans förälskelse i den mystiske ryska konvalescenten Clavdia.

Förtrollande berättarröst

Castorp som är ung och påverkansbar lär känna en italiensk socialist, internationalist och esperantofantast, Herr Settembrini. Settembrini tar till uppgift att leda och utveckla Castorp under långa promenader. Lite längre fram dyker också jesuiten Naphta upp som blir en motpol ideologiskt till Settembrini.

Det är i diskussionerna mellan dessa herrar och deras påverkan på den unge Castorp som författarens egen förändrade åskådning i demokratiska och andliga frågor speglas. Det är de filosofiska diskussionerna, persongalleriet och den speciella stämningen som råder på sanatoriet och i boken som gör romanen så bra, samt förstås författarens lätt ironiskt-humoristiska berättarröst som ändå är förtrollande.

Doktor Faustus

Hans bror, den etablerade socialistiska författaren Heinrich Mann och hans barn som alla var radikala pressade honom att uttala sig men han väntade ändå med avståndstagandet för att inte förlora både sin inkomst från sitt författande och få sina egendomar i Tyskland konfiskerade. Manns judiska svärföräldrar ville heller inte lämna Berlin och skulle få ännu fler problem om han uttalade sig. 1936 tog han ändå steget och gjorde ett offentligt uttalande. Han fråntogs då sitt tyska medborgarskap.

1938 i samband med anschluss, införlivandet av Österrike i Nazityskland så bestämde sig familjen för att flytta till USA.

Uppgörelse med sitt land

Doktor Faustus, som han började på 1943 är Manns slutliga uppgörelse med det nazistiska Tyskland. Hur kunde det kulturellt så högtstående landet släppa fram en så barbarisk regim?

Romanen är rik, det finns så många trådar, först och främst har vi Faust-myten, som växte fram i Tyskland på 1500 – talet, baserad på en verklig läkare, och som trycktes 1587. Den handlar om doktor Faustus som sålde sin själ till djävulen för att uppnå framgång i jordelivet.

Myten påminner om folktrons berättelser om spelmän som lär sig spela av näcken och blues-geniet Robert Johnson som sålde sin själ till djävulen för att bli gudomligt bra. Christopher Marlowe, den Elisabetanska dramatikern vars liv själv blivit mytologiserat i Fausts anda, skrev en egen pjäs på temat i slutet av 1500-talet, och den pjäsen vävs i sin tur in i Karl-Ove Knausgårds senaste roman, den fantastiska Nattens skola, som i sig är en Faust-berättelse. (Christopher Marlowe förekommer även som vampyr, vilket förklarar hans odödlighet, i Jim Jarmuschs film Only lovers left alive).

Djupt rotad i kulturarvet

Foto: Friedrich Müller (CC0)

Historien berättas av Serenus Zeitblom, som är barndomsvän med och stor beundrare av det musikaliska geniet Adrian Leverkühn. Zeitblom kallar sin skrift för en preliminär biografi över sin döde vän. Han börjar sin skrift 1943, samtidigt som Mann själv skriver boken, och på så sätt vävs de sista åren av kriget in i realtid samtidigt som själva berättelsen är en levnadsbeskrivning av hans vän det nu döda geniet men också en berättelse om Serenus själv, fast alltid i skuggan av Leverkühn.

Båda två växer upp på den Bayerska landsbygden Adrian på en gård och Serenus i en mindre stad. Deras familjer umgås så de blir vänner tidigt. och båda två tar musiklektioner av den lokala organisten och kompositören som tidigt ser Leverkühns begåvning.

Offret i tolkning

En av romanens trådar som på senare år utforskats i andra sammanhang är dåtidens sammankoppling mellan konstnären och syfilis, se Agneta Rahikainens Smittans rike. Det är när Adrian drabbats av syfilis, och han drabbas av som han möter en mefistofelisk karaktär och faustmyten tar vid. Det är alltså möjligt att tolka dessa delar av boken som fantasier framkallade av den galenskap och sinnessjukdom som kommit med sjukdomens senare stadier. Det Adrian offrar för att bli en genialisk konstnär är förmågan att känna närhet och kärlek i sina privata relationer, alltså ett fenomen som också är förknippat med bilden av geniet, att offra livet för konsten. Men också det som ligger närmre förvandlingen av Tyskland, att offra godhet för framgång.

Det är efter kontraktet med den djävulska varelsen som Adrian skapar en ny musik som bryter mot allt tidigare skapat. Thomas Mann var här inspirerad av kompositören Arnold Schönbergs tolvtonsmusik och eftersom han själv inte var musikaliskt teoretiskt kunnig tog han hjälp av Schönberg själv för att skapa de musikaliska resonemang som förekommer i boken. När boken väl kom ut tyckte Schönberg att Mann hade stulit hans idéer och ville först ha del av inkomsterna från den.

I berättelsen vävs Tysklands omvälvning till naziststat in, attityder och samtal som tidigare var otänkbara blir nu gängse, vänner som förr framstått som humanister börjar ändra sig och anamma den nya tiden.

Romanen är något mer krävande av sin läsare än Buddenbrooks och Bergtagen, men den ger en lika rik belöning när man väl kommer in i den.

Om Thomas Mann

Thomas Manns aktualitet visar sig inte enbart av att hans böcker kommer i nyöversättningar, det har ganska nyligen (2017) kommit ut en biografi om honom och hans familj, Familjen Mann, av Tilmann Lahme som tar upp den kaotiska familjesituationen. Att växa upp som kulturbarn med en sådan gigant till far var inte alldeles enkelt. Barnen har stora problem med auktoriteter och skickas runt mellan olika skolor. Så gott som alla de sex barnen ägnar sig hängivet åt kultur, teater, musik, författande, men de experimenterar också vilt med droger och sexualitet. Åsa Beckman tar också upp i sin i år utkomna bok, Kulturbarn, hur sonen, författaren Klaus Mann, ständigt kämpar med att ta sig fram ur faderns skugga och när sedan Klaus dog av en överdos i Cannes 1949, så valde Thomas att hålla föredrag i Uppsala i stället för att gå på sonens begravning.

2022 kom Colm Toibin ut med romanen Magikern, som är något av en biografi om Thomas Mann, men skriven i romanform. Boken är fängslande som roman, men är samtidigt väldigt trogen kända fakta. Framför allt ger den en känsla av att komma riktigt nära honom som en person och skapar ett intresse för hans verk. Här lyfts också Thomas Manns undertryckta homosexualitet fram, som också ger ljus åt förståelsen av hans litterära verk.

Även i Uwe Wittstocks Februari 33 – literaturens vinter från 2022 förekommer Thomas, Heinrich och Klaus Mann rikligt. Boken skildrar året som Hitler tar makten ur de tyska författarnas perspektiv.

Familjen Mann verkar vara ständigt aktuell och deras otroligt händelserika och dramatiska liv skulle kunna bli en fantastisk TV-serie, den kommer säkert!