Svensk arbetarlitteratur

Länge ansågs att litteraturen skulle vara högt stående enligt klassiska ideal. Men i arbetarklassen växte efterfrågan på socialrealistiska skildringar. Efter 1900 dök de första proletärförfattarna upp i Sverige.

Arbetarlitteratur är ett vanskligt begrepp. Det kan begränsa en författare och placera honom eller henne i en fåra som hon inte vill tillhöra. Ungefär som med ordet invandrarlitteratur.
 

Socialrealistiska skildringar

Det vore löjligt att tolka ett författarskap helt utifrån klassbakgrund. Likväl kan det vara givande att använda termen. Det som traditionellt brukar avses med arbetarlitteratur är vanligtvis böcker av författare, ofta "självlärda", som kommer från arbetarklassen och skriver om sina erfarenheter på ett socialrealistiskt sätt.
 
Män med spadar
Givetvis finns det författare ur arbetarklassen som inte skriver den här typen av litteratur. Det finns även författare från andra samhällsklasser som skriver vardagsnära om arbetarmiljöer.
 
I många fall tycks arbetarlitteratur vara en fråga om autenticitet. Frågan är om man trovärdigt kan gestalta en arbetares erfarenheter utan att ha upplevt dem själv.
 

Influenser i Sverige

Först efter sekelskiftet 1900 började det talas om arbetarförfattare – eller proletärförfattare – i Sverige. Dessförinnan hade visserligen namn som Carl Jonas Love Almqvist, Sophie von Knorring, August Blanche och August Strindberg skildrat arbetarmiljöer. Ingen av dessa kom dock direkt ur arbetarklassen, även om Strindberg ville ge sken av det i sin uppväxtroman Tjänstekvinnans son.
 
Kort sagt var det ytterst få författare som kom ur arbetarklassen före år 1900. Men sedan började något hända.
 
Från internationellt håll kom influenserna främst från naturalismens detaljerade miljöskildringar. Författare som fransmannen Émile Zola ville skildra verkligheten med vetenskaplig noggrannhet och värjde inte heller för arbetarmiljöer.
 
I många kretsar var detta något svårsmält. Litteraturen skulle ju vara högstilad och romantisk, enligt klassiska ideal.
 
Järnverk i Sandviken
Men arbetarna höjde sina röster på många plan, och den socialrealistiska arbetarlitteraturen fick ett allt starkare fäste omkring år 1900. Den ryske författaren Maksim Gorkij och dansken Martin Andersen Nexö, båda från fattiga barndomsförhållanden, skulle bli stora inspirationskällor för flera svenska författare.
 

Det tidiga 1900-talets arbetarlitteratur

De första svenska författarna som trädde fram ur arbetarled var en skara poeter som diktade/agiterade politiskt för arbetarnas rättigheter. Främst bland dessa var den skandalomsusade anarkisten Leon Larson.
 
I en recension av dennes diktsamling Hatets sånger (1906) myntade kritikern Bengt Lidforss begreppet "proletärskald". Under den tidigare hälften av 1900-talet kom proletärförfattare att vara en minst lika vanlig term som arbetarförfattare.
 
På 1910-talet började några mer episkt inriktade svenska proletärförfattare att uppträda. Pionjär var den jämtländske romanförfattaren Gustaf Hedenvind-Eriksson, som 1910 debuterade med skogsarbetarnovellerna Ur en fallen skog.
 
Även Martin Koch var en stor inspirationskälla för senare svenska författare. Han kom från ett småborgerligt hem men visade stor förtrogenhet med kroppsarbetarnas villkor i brett anlagda epos som Arbetare och Guds vackra värld.
 
Andra på 1910-talet verksamma arbetarförfattare som förtjänar att nämnas är Maria Sandel, Karl Östman och den senare så älskade poeten Dan Andersson.
 

De stora namnen

På 1920-talet debuterade nästan alla de stora (manliga) proletärförfattarna: Vilhelm Moberg, Eyvind Johnson, Harry Martinson, Jan Fridegård och Ivar Lo-Johansson. Årtiondet efter kom många av deras viktigaste verk, självbiografiska romaner som Romanen om Olof (Johnson) Nässlorna blomma (Martinson), Lars Hård (Fridegård) och God natt jord (Lo-Johansson) - alla klassiker i svensk litteraturhistoria. Gemensamt för dessa romaner är att de skildrar fattiga uppväxtförhållanden och de blivande författarnas törst efter bildning.
 
En viktig roman från 1933 är Moa Martinsons debutbok Kvinnor och äppelträd, som skildrar två kvinnors uppväxt i Norrköpings arbetarkvarter. Moa Martinson var den enda kvinnan bland 1930-talets framstående proletärförfattare och boken väckte stor uppmärksamhet genom sin sexuella frispråkighet.
 
Ett stort erkännande fick svensk arbetarlitteratur år 1974. Då belönades Eyvind Johnson och Harry Martinson för sin livsgärning med Nobelpriset i litteratur. Dessa båda författare gjorde under sina liv många utflykter från en realistisk stil till mer experimentella former. De visade (inte minst) att klassbakgrund inte behövde begränsa en författare till att skriva på ett visst sätt.
 

Statarna

Statargård 1917
Statarskolan kallas en speciell grupp inom svensk arbetarlitteratur. Den syftar på att författarna kom ur statarhem. Statarna var anställda på (främst sydsvenska) bondgårdar och levde under knapra förhållanden med väldigt lite att säga till om. Den mest kända av svenska statarromaner är Ivar Lo-Johanssons Statarna (1936-37).
 
I hög utsträckning var det statarförfattarna som bidrog till att statarsystemet avskaffades i Sverige.
 
Text: Örjan Westberg, Minabibliotek.se
 
Foto: YlvaS, flickr.com
  1. Germinal

    Av: Zola, Émile
    Språk:
    Franska
    Publiceringsår: 1885
    Klassifikation: Fransk skönlitteratur
    Finns som: Bok
  2. I mörkret ; och I fängelset

    Undertitel: två berättelser
    Av: Gorkij, Maksim
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 1905
    Klassifikation: Skönlitteratur översatt från slaviska och baltiska språk
    Finns som: Bok
  3. Proletärnoveller 1

    Av: Nexö, Martin Andersen
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 1926
    Klassifikation: Skönlitteratur översatt från danska
    Finns som: Bok
  4. Proletärnoveller 2

    Av: Nexö, Martin Andersen
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 1926
    Klassifikation: Skönlitteratur översatt från danska
    Finns som: Bok
  5. Ur en fallen skog

    Av: Hedenvind-Eriksson, Gustav
    Språk:
    Publiceringsår: 1941
    Finns som: Bok
  6. Onda makter och goda

    Undertitel: uppsatser i blandade ämnen
    Av: Lidforss, Bengt
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 1909
    Klassifikation: Allmänna samlingsverk
    Finns som: Bok
  7. Samhällets fiende

    Undertitel: ur en ung arbetares utvecklingshistoria
    Av: Larson, Leon
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 1909
    Klassifikation: Svensk skönlitteratur
    Finns som: Bok
  8. Familjen Vinge

    Undertitel: en bok om verkstadsgossar och fabriksflickor
    Av: Sandel, Maria
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 1913
    Klassifikation: Svensk skönlitteratur
    Finns som: Bok
  9. Romanen om Olof

    Av: Johnson, Eyvind
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 1986
    Klassifikation: Svensk skönlitteratur
    Finns som: Bok
  10. Nässlorna blomma

    Av: Martinson, Harry
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 1984
    Klassifikation: Svensk skönlitteratur
    Finns som: Bok
  11. Lars Hård

    Av: Fridegård, Jan
    Språk:
    Publiceringsår: 1963
    Klassifikation: Svensk skönlitteratur
    Finns som: Bok
  12. Godnatt, jord

    Av: Lo-Johansson, Ivar
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 1933
    Klassifikation: Svensk skönlitteratur
    Finns som: Bok
  13. Kvinnor och äppelträd

    Av: Martinson, Moa
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 1987
    Klassifikation: Svensk skönlitteratur
    Finns som: Bok
  14. Statarna

    Av: Lo-Johansson, Ivar
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 1961
    Klassifikation: Svensk skönlitteratur
    Finns som: Bok

Målgrupp:

Ämnesord

Skrivet av: Örjan Westberg den 17 augusti 2009