Skrivtips från Anita Salomonsson

Hur skriver man en bok? Finns det några hemligheter eller knep - och hur mycket får man egentligen hitta på? Anita Salomonsson svarar på frågor från en skrivargrupp i Umeå, där deltagarna håller på att skriva om sina egna liv.

penna1.jpg
Vad är det för skillnad på att skriva skönlitterärt och självbiografiskt?

– Inte så stor skillnad. Jag hämtar stoff både från mitt eget liv och från andras, släktingar, människor som levat i närheten på olika sätt. Mina böcker är en tredjedel verklighet, en tredjedel fakta som jag tagit reda på, och sen måste man limma ihop det där, vilket blir sista tredjedelen. Även när man skriver självbiografiskt måste man ju hitta på lite för att foga ihop.
 

Vilken betydelse har dialekt i ditt skrivande, och hur hanterar du det?

– Dialekten är en av orsakerna till att jag skrivit. Det var ju förbjudet för många av oss att tala dialekt i skolan. Jag vill ge den upprättelse, och försöker hitta sätt att få in det dialektala i rikssvenskans skriftspråk.
 

Hur skriver du, rent konkret?

– Jag skriver om alla texter minst sju gånger. Tar bort allt oväsentligt, tvättar manus och försöker få det så nära mina egna tankar och upplevelser som möjligt. Jag vill inte att någon annan ska hacka i min text, utan gör jobbet själv. Jag brukar säga att om det inte blir som jag vill så blir det inget alls.
 
– När jag har skrivit ett kapitel brukar jag lägga bort texten ett tag; torka fönster, baka bullar eller liknande. Sen kommer jag tillbaka till texten någon dag senare, och märker då vad som fungerar och inte.
 

Är du perfektionist?

– Jag är nog ambitiös, vill att det ska vara på ett visst sätt. Det är svårt att hitta från början. Omskrivningarna renodlar. Jag tror att det är viktigt att texten har liv.
 

Hur gör du för att beskriva olika människor?

– Jag fantiserar mycket. Umgås med figurerna i huvudet, tänker på hur de kunde ha sett ut och varit. Då kryper de fram ur texten. Ofta vill de bli på ett visst sätt. Det låter obegripligt när jag hört det från andra författare, men det stämmer faktiskt.
 

Hur är det att vara författare?

– Från början var jag nervös att någon skulle säga att jag inte är någon ”riktig” författare. Men att skriva är inget märkvärdigt, det är som vilket annat jobb som helst. Jag tycker faktiskt inte att litteratur är allt. Jag tycker att man måste uppvärdera kroppsarbete i vårt samhälle!
 

Har du bra självförtroende?

– Nej. Om jag skulle skicka in en text och förlaget säger att nej, det här var dåligt – då skulle jag tro på det.
 

Vilken bok är du mest stolt över?

– Vackrast är ändå mamma. Den innehåller det jag som barn hade velat skildra, utan att jag visste det. Jag tycker fortfarande att den är ganska lyckad, förutom att det blev en del tryckfel som retar mig…
 

Det här med att söka sina rötter, skildra sitt eget liv, varför vill vi göra det?

– Alla, även barn, grunnar ju över livet, dess bakgrund och hur just vi formas som enskilda människor. Vad är det som har präglat mig? Varför blev det som den blev? Det är intressant att försöka förstå sig själv och andra människor. Då kan man även förstå sitt samhälle.
 
– Jag skriver ju ofta om släkthistorier, om gamla händelser och hemligheter. Om jag inte skrev, skulle jag vara släktforskare, finns så mycket spännande att leta fram.
 
 
Text: Jenny Eklund, minabibliotek.se

Läs mer om Anita Salomonsson och hennes medverkan på Littfest 2010.

Målgrupp:

Ämnesord

Skrivet av: Jenny Eklund den 8 oktober 2007