Hej och grattis till stipendiet Susanna Witt! Vad var det med de slaviska språken som lockade dig från början? 
– Tack för gratulationen! Det var ryskan som lockade från början. Jag var tidigt fascinerad av den klassiska litteraturen, främst Dostoevskij. Jag läste Brott och straff med andan i halsen och valde ryska som tredje språk på gymnasiet, trots att jag gick naturvetenskaplig linje. När jag sedan började läsa ryska på universitetet blev jag först nyfiken på de andra språken som ett slags sidobelysning, men det är ryskan som är mitt huvudämne. 
 
Går det att säga något allmänt om hur de språk du har studerat skiljer sig från varandra?
– Ryskan och ukrainskan tillhör den östslaviska språkfamiljen, medan polskan är ett västslaviskt språk. Det intressanta är att ukrainskan genom landets geografiska läge och därmed sammanhängande politiska förhållanden under historiens gång också har fyllts på med en del polska element så att man känner igen sig om man har läst både polska och ryska. Idag utmärker sig ukrainskan genom sin centrala roll i nationsbyggandet i den före detta sovjetrepubliken och nu självständiga staten Ukraina. Där pågår fortfarande en känslig standardiseringsprocess som de andra språken har långt bakom sig.
 
Skiljer sig skönlitteratur från Ryssland, Polen och Ukraina sig från varandra på något sätt eller ligger skillnaden mellan individuella författare? 

– Moderna ukrainska författare som till exempel Oksana Zabuzjko kan både fortsätta att uppfylla dessa förväntningar och samtidigt tematisera och ifrågasätta dem. I Ryssland med dess imperiala och auktoritära traditioner har det funnits förväntningar på att författarna ska vara sanningssägare och ställföreträdande moraliska samveten, en roll som också den kan dekonstrueras av moderna författare som exempelvis Vladimir Sorokin.
 
Känner du som översättare igen dig i den sovjetiska översättarkultur du har forskat om, eller har ni olika förutsättningar?
– Jag ser mig mer som forskare än översättare, men visst känner man igen vissa saker i det historiska källmaterialet. Till exempel översättarnas kamp för att bli erkända och få vara med i författarförbundet, för att få med sina namn i olika sammanhang och för att få sitt arbete seriöst uppmärksammat i recensioner och så vidare.
 
Vad betyder Elsa Swenson-stipendiet för dig?
– Att jag fick stipendiet var en stor överraskning och mycket hedersamt. Det är naturligtvis enormt uppmuntrande att forskning om något så anonymt som översättning och översättare synliggörs. Rent konkret bidrar stipendiet till att jag kan finansiera en forskningsresa till Moskva för kompletterande arbete i ett arkiv.

Har du några lästips till våra låntagare?

– Av den ukrainska litteraturen finns tyvärr inte så mycket på svenska, men en aktuell roman av Serhij Zjadan finns översatt av förra årets Elsa Swenson-stipendiat Nils Håkanson, Anarchy in the UKR.

– Ukrainas främste författare idag, Jurij Andruchovytj, har vad jag vet ingen bokutgåva på svenska. Däremot finns ett par titlar på engelska. Den som vill öva sin ukrainska eller testa en översättningstjänst på webben kan titta in på den ukrainskspråkiga nättidskriften Tåg 76, som bland andra Andruchovytj står bakom. I den presenteras ny litteratur och publicistik från östra delen av Cenraleuropa: Ukraina, Vitryssland och Polen. Den har som mål att motverka ukrainsk isolering och är uppkallad efter tåget som på 1960-talet trafikerade sträckan Gdansk-Varna, alltså från Östersjön till Svarta havet. 
 
Klicka här för att gå vidare till tidskriften Tåg 76
Susanna Witt är just nu verksam vid Centrum för Rysslandsstudier vid Uppsala universitet
Läs mer om antologin Cirkelns kvadratur på förlagets webbplats
Läs artiken "I huvudet på en ukrainsk nomad" på Svd.se om Jurij Andruchovytj
(länkarna öppnas i nytt fönster)