Självbiografiska inslag

Bret Easton Ellis hade vuxit upp under liknande omständigheter och boken förutsattes vara självbiografisk, åtminstone till viss del. Han har i flera av sina böcker uttryckligen använt sig av egna erfarenheter, liksom miljöer och sammanhang från sitt liv. Trots det har han ofta uttryckt förvåning över att den föreställningen funnits.

Under senare år har han dock börjat leka med uppfattningen. I Lunar Park från 2005 som bäst betecknas rysarroman har han döpt huvudpersonen till Bret Easton Ellis och låter honom dessutom vara författare till sina böcker. Och i intervjuer späder han frivilligt eller ofrivilligt på myten om sin person.

Hans debut blev en succé både bland kritiker och läsare. Med sin andra bok The Rules of Attraction nådde han inte samma framgång, kanske för att förväntningarna var skyhöga. Trots mottagandet är boken kanske den som är enklast att ta till sig i hans författarskap.

Den kontroversiella American Psycho

The Rules of Attraction utspelar sig på ett college i New England och ger en bild av ett depraverat studentliv som följer på friheten i att flytta hemifrån. Förlagan är Bret Easton Ellis egen skola, Bennington College i Vermont där han för övrigt var skolkamrat med några studenter som så småningom också skulle förverkliga sina litterära ambitioner; Jonathan Lethem, Jill Eisenstadt och Donna Tartt.

Bakom det bokstavliga innehållet dolde sig dock en satir över konsumtionssamhället. Bret Easton Ellis har avslöjat att upprinnelsen till boken var hans eget frosseri i konsumtion som fick honom att må allt sämre. Han anser själv att boken till en viss nivå är feministisk i sin kritik mot vissa manliga värderingar och beteenden.

Mörkret ruvar

Bret Easton Ellis författarskap riktar kritik mot våra moderna liv och levnadssätt, framför allt i det amerikanska samhället. I böckerna ruvar ständigt ett mörker. De präglas till stor del av ensamhet och huvudpersonernas alienation från omvärlden.

Rädsla, paranoia, dysfunktionella familjer och relationer är återkommande inslag och de flesta böckerna utspelar sig i världar vars gemensamma nämnare är fixering vid yta och framgång; Los Angeles filmindustri, finansvärlden på Wall Street i New York samt den globala mode- och kändissfären. I hans längsta och mest genomarbetade roman Glamorama vävs den senare ihop med terroristvärlden och bildar en avancerad konspirationsthriller.

Böckernas karaktärer gömmer sig ofta bakom en medveten eller omedveten fasad av likgiltighet och de vanligaste känslor som kommer upp till ytan är sådana som kan placeras in under oro, rädsla och skräck. Böckerna är alltid skrivna i första person vilket gör berättaren till ett subjektivt vittne, ofta självcentrerade till den grad att de förlorat helhetsbilden. Som läsare kan vi aldrig vara säkra på om omständigheterna kommer sig av paranoia, drömmar eller saker som faktiskt händer.

Återkommande karaktärer

Något som ger ytterligare dimension till hans romaner är att karaktärer återkommer i de olika böckerna. Den som spelar en huvudroll i den ena har en biroll i den andra och tvärtom. På så vis har han byggt upp ett elliskt persongalleri med karaktärer som trots att de känns som främlingar med sin likgiltighet och kyla åndå skapar en känsla av igenkännande hos läsaren.

I den senaste romanen, Imperial Bedrooms från 2010, tar Bret Easton Ellis steget ännu längre och låter huvudpersonen Clay i Less Than Zero återkomma 25 år senare.

Clay bor halva året i New York, halva året i Los Angeles precis som författaren själv. Och redan i bokens inledning får vi höra Clay prata om boken som skrevs om hans tillvaro, hur den filmatiserades och hur han och omgivningen framstod. Precis som skedde med romanen Less than zero. Så suddar Bret Easton Ellis återigen ut linjerna mellan fiktion och verklighet.

Text: Anna Sahlén, Minabibliotek.se

Mer om Bret Easton Ellis

Lång intervju i Vice magazine från 2010
Bret Easton Ellis Twitter