Arbetarna fick det bättre

Den växande träindustrin under slutet av 1800-talet ökade efterfrågan på skog även norrut. Ångbåtstrafiken gjorde det också möjligt att frakta timmer längs kusten med båt. Norrbyskär var vid den här tiden en plats där det i princip inte fanns någonting. Franz Kempe, som var VD för Modo, såg ändå möjligheterna att bygga upp ett sågverk här.

En av Franz Kempes strategier för att locka människor att bo och arbeta på Norrbyskär var att se till att arbetarna fick det bättre där än på andra ställen. Standarden på bostäderna blev högre än på många andra platser. De första arbetarbostäderna började byggas 1892 och stod färdiga två år senare.

Sågverk och skola

Utformningen av byggnadernas läge sade också någonting om vad som var viktigt. Längs med ön gick huvudgatan med de viktigaste byggnaderna i vardera ände. Sågverket låg i den ena och skolan i den andra.

Längs med ön gick huvudgatan med bostäderna längsefter. Ofta lades viktiga byggnader i början och slutet av huvudgatan och att skolan, som dessutom var en pampig byggnad, fick en sådan central plats visar att Franz Kempe lade stor vikt vid barnen.

Vardagsliv och fritid i symbios

Nykterhetslogen hade stor betydelse och för att skapa en aktiv fritid var föreningslivet väl utbyggt med musikgrupper, kör, gymnastikförening, syföreningar, fotbollslag, hantverksgrupper. Affären vid ångbåtsbryggan hade en central funktion på ön. Hit beställdes alla varor. Längs kusten gick ångbåtar mellan olika stationer och det var så man tog sig till Norrbyskär. Ångbåtsbryggan var fönstret mot världen.

Det som gjorde Norrbyskär speciellt var att det låg isolerat och att Frans Kempe byggde upp ett fungerande samhälle kring sågverket på ön.

Text: Johanna Dahlgren, Hörnefors bibliotek
Foto: Flygfoto över Norrbyskär. Salgo1960, flickr.com (bild av modell på Norrbyskärs museum)