Ruth Wållberg målade vardagen

Ruth Wållberg har gestaltat livet i Västerbotten i sina tavlor. Med sina naiva målningar skildras vardagslivet i hembygden på ett känsloväckande sätt.

Ruth Wållbergs tavlor gör dig glad. Varje bild är en egen liten berättelse om livet på landet under en tid som förfaller avlägsen men som ändå inte är längre bort än att många fortfarande minns. En idyll kan tyckas, men i verkligheten hårt slit. Varje detalj i bilderna sätter igång minnet - Jo, precis så var det ju!
 
Ruth Wållberg föddes 1920 i byn Vännfors i Vännäs kommun som nummer tio bland tolv syskon. Hon blev kvar i byn i hela sitt liv.
 
Det var modern som inspirerade Ruth och hennes syskon att uttrycka sig i bilder. Sex av syskonen var konstärligt intresserade och började måla. Den mest kända är nog Hildur Hedberg Johansson, även hon en naiv konstnär.
 

Lust att berätta - men lite tid

Ett av Ruths egna barn berättar att i deras hem läste man inte färdigskrivna böcker. Istället var det mamma Ruth som ritade och berättade historier ur minnet.
 
Det var väl så det började, men inte förrän på äldre dagar, när barnen var vuxna, fick Rut tid att ägna sig åt sitt stora intresse. Då kunde hon måla på allvar. Under 1970 och 1980-talet, som var den stora blomstringstiden för naiv konst, hade hon också en hel del utställningar.
 
Hon skriver själv:
 
Lusten att måla har funnits hos mig som en längtan under alla år, fast tiden aldrig har räckt till. Men nu när våra sex barn är vuxna känner jag en djup glädje, när jag med penseln i min hand får berätta om vad jag minns från min barndom. Om arbetets enkla människor i vardag, i fest. Människor med humor och arbetsglädje och med en okuvlig vilja att göra sitt bästa i livets alla skiftningar.
 
Ruth målade av sina minnen. Många känner igen sig i hennes tavlor både vad gäller miljöer och personer.
Hon målade av släkt och vänner men även andra människor. Byoriginalet Tok-Abraham finns exempelvis med på en av hennes målningar.
 

Livet i fest och vardag

Ruth Wållberg
Det är livet på landet, närmare bestämt i den vackra hembyn vid Vindelälven, som skildras. Och för oss som upplevt denna miljö sätter alla små detaljer från hem och arbete igång minnet.
 
Det är bilder från en svunnen tid, som ändå inte är längre bort än att många av oss kommer ihåg hur det var. Det är de röda Västerbottensgårdarna med sina stora kök med färgglada trasmattor på golven och varje inredningsdetalj noggrant återgiven, som först träder fram.
 
Där finns separatorn och Singer-symaskinen, kommoden, pigtittaren, den uppbäddade gustavianska sängen, vedbänken och till jul julgranen med julgransfoten, som bestod av ett träkors med uppborrat hål.
 
Vi får följa med till skolavslutningen i skolsalen med den vedeldade kaminen, tramporgeln och skolinspektören längst fram vid lärarinna’, och till bönhuset på "böna" med finklädda bybor, som inte bara lyssnar på predikanten utan också sneglar på grannarna på bänkraden mittemot. Har hon inte en ny hatt idag?
 

Kvinnor och män sida vid sida, men med olika uppgifter

Ruth wållberg 009
Vid älven har kvinnorna stortvätt i den vedeldade tvättgrytan. Och i älven ser man flottarna kämpa med stockarna i forsen.
I bagarstugan är det kvinnorna som bakar och mannen som sitter på vedbänken och tar sig en smakbit. Arbete utförs av både kvinnor och män, men karlgöra och kvinnogöra är tydligt åtskilt.
 
Skogarbete är männens område och det är alltid kvinnorna som står för maten. Barnen får också vara med på ett hörn och bidra med vad de kan. Att hålla i garnhärvor medan mamma nystade var inte alltid så populärt.
 

Kulturhistoria i bild

Ruth Wållberg
Varje tavla är en hel liten berättelse och Ruth Wållberg har skrivit på baksidan av en del målningar vad de förställer och namn på personer som är med. Det är kulturhistoria när den är som bäst, som Ruth ritat och berättat för oss, så som hon en gång gjorde för sina barn.
 
På biblioteket i Vännäs pågick under hösten 2009 en utställning av hennes verk. Många fanns kvar i hemmet eftersom Ruth inte gärna ville sälja sina tavlor. De var ju hennes kära minnen. Hon gick så långt när hon ställde ut sin konst att hon satte ett så högt pris att hon var säker på att ingen skulle vilja betala så mycket.
 
Men efter hennes död 2008, såldes tavlorna från utställningen till ett överkomligt pris. Barnen ville att de som tycker om hennes konst också skall få njuta av den.
 
Text: Ing-Britt Olofsson, Vännäs bibliotek
 
 
 

Ämnesord

Skrivet av: Ing-Britt Olofsson den 18 september 2009