Rädd för att flyga

Jag flyger om jag måste, men jag gör det inte gärna. Nuförtiden lyckas jag förtränga den totala paniken fram till att jag sitter där fastspänd. Då först brukar jag se mig omkring och tänka "Jaha, det är alltså de här människorna jag ska dö med".

Flygplan på Aucklands flygplats
Det brukar vara den sista riktigt klara tanken innan landning. Det uppvägs något av den eufori som brukar följa när jag står där på Ben Gurion eller Landvetter med fast mark under fötterna. Vanligtvis spelar Satchmo i bakhuvudet "It's a wonderful world".
 
Min flygrädsla har följt mig hela livet och ibland oroat mina reskamrater. De borde enligt min mening ha varit oroade av mer realistiska problem som nedisning av vingar, bermudatriangeln eller för att bli uppäten av sina medpassagerare efter kraschen.
 
Det var förmodligen på grund av sin egen oro som min bästa väninna engagerade sig i problemet när vi för många år sedan skulle resa till Provence. Hon kom fram till att lösningen på problemet var sprit och ordinerade en fickplunta, vi talar alltså om tiden före 11 september, med valfritt innehåll. Jag hade inte så mycket att välja på så det blev en kryddad snaps.
 
Problemet var att planet skulle lyfta klockan tio på förmiddagen och kryddad snaps har aldrig ingått i mina frukostvanor. Inte ens om jag får sill till och det fick jag inte heller. Kort sagt så gick det helt enkelt inte men jag överlevde flygresan och pluntan blev liggande i handväskan i två veckor.
 
Provence är fantastiskt. Det vet alla som har varit där och alla andra har säkert redan hört det. Men det är inte alldeles billigt och för en student gällde det att hålla i plånboken. Jag höll i den så gott jag kunde och upptäckte sista dagen att jag faktiskt hade en del pengar över. Som tur var fanns det ett par riktigt dyra skor att köpa så problemet löste sig.
 
Skor och skokartonger staplade i en hög
Sedan var det dags för hemresan. Denna gång utan sällskap eftersom min väninna skulle stanna kvar ett tag. Samma helvete en gång till, fast i riktigt snygga skor denna gång.
 
Jag brukar uppleva starten som värst, men den här gången brann det naturligtvis i flygledartornet i Bryssel där jag skulle byta plan. Behöver jag ens förklara hur en paniskt flygrädd person tar en sådan information? Jag var i alla fall vid medvetande under landningen som blev rätt försenad. Faktiskt tillräckligt försenad för att jag skulle missa anslutningen och få tillbringa natten i Bryssel.
 
Skönt att inte behöva sätta sig i ett nytt plan efter den upplevelsen tänkte jag. Sedan tänkte jag på den icke ombokningsbara biljetten med Y-buss och sen tänkte jag på att jag gjort av med mina sista pengar på de där snygga skorna. Det var ett problem men jag behövde i alla fall inte flyga just den kvällen.
 
Planet från Bryssel kom iväg i tid och jag var så pass fokuserad på problemet att ta mig från Stockholm utan pengar till biljett att flygningen faktiskt gick lite lättare. Jag menar: om jag nu inte överlevde så behövde jag ju inte bekymra mig om hur jag skulle ta mig sista biten.
 
På något vis, eller egentligen genom min nuvarande man, beställdes en tågbiljett och jag hamnade på X2000 norrut. No worries. Trodde jag!
 
På tåget träffade jag en väldigt rar äldre dam som jag började prata med. Jag berättade om mina bekymmer och hon var väldigt deltagande. När konduktören dök upp visade det sig att jag behövde en platsbiljett. Det hade jag inte. Och som ni kanske minns hade jag inte heller pengar. Jag började lite stressat berätta för konduktören om min otur men tänkte att jag borde kunna skrapa ihop till en platsbiljett.
 
Fickplunta på rött trä
I någon slags nervös spasm lyckades jag vända upp och ner på handväskan och ut ramlade lite småpengar. Och en fickplunta! Jag kan fortfarande för min inre syn se den ligga där och blänka i mitt knä och känna svetten bryta ut i pannan. Den rara damen sa inte ett ord och det gjorde inte jag heller. Vad skulle jag säga? "Jag har inte rört den! Jag lovar och svär!"
 
Well, som de säger i USA, jag gjorde bedömningen att det inte fanns så mycket att tillägga.
 
Jag sorterade småpengarna i knäet och stoppade, så samlat och oberört jag förmådde, tillbaka pluntan i handväskan. Jag betalade min biljett med 50 öre tillgodo. Sen låtsades jag sova hela vägen till Sundsvall.
 
Etappen mellan Sundsvall och Umeå löste jag genom att återigen berätta om mina missöden. Denna gång för en busschaufför. Min plan var att min framtida man skulle lösa ut mig på busstationen i Umeå. Handväskan höll jag krampaktigt under armen och väl stängd. Jag kom faktiskt ända till Umeå utan fler missöden. Där mötte min man upp och jag blev utlöst. Han tyckte faktiskt också att mina skor var riktigt snygga. Han hade även en del andra synpunkter men de tar jag inte med här.
 
Nu kan man ju tycka att allt hade kunnat undvikas om jag hade haft en flygbiljett från Arlanda till Alvik men som sagt. Jag flyger om jag måste, men jag gör det inte gärna.
 
När jag tänker på det här så många år efteråt så kan jag bara konstatera att jag fortfarande är lika flygrädd, gillar skor men ser upp med fickpluntor, så nåt har jag i alla fall lärt mig.
 
En krönika av Anna Holmström Degerman, Hörneforsbiblioteket
Foto: Lakeview Images/Bigstock, M_A/Bigstock, EmiliaU/Bigstock
  1. Rädd att flyga

    Av: Jong, Erica
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 1975
    Klassifikation: Skönlitteratur översatt från engelska
    Finns som: Bok
  2. Flygaräss

    Av: Bull, Angela
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 2001
    Klassifikation: Biografi med genealogi
    Finns som: Bok
  3. Våga flyga

    Undertitel: det enkla sättet att bemästra din flygrädsla
    Av: Kinnunen, Paula
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 2003
    Klassifikation: Transport
    Finns som: Bok
  4. Vi lever!

    Undertitel: dramat i Anderna
    Av: Read, Piers Paul
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 1990
    Klassifikation: Amerika
    Finns som: Bok
  5. Älskade skor

    Av: Jacobbi, Paola
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 2007
    Klassifikation: Dräkthistoria
    Finns som: Bok
  6. I hennes skor

    Av: Weiner, Jennifer
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 2004
    Klassifikation: Engelsk skönlitteratur
    Finns som: Bok

Målgrupp:

Ämnesord

Skrivet av: Anna Holmström Degerman den 9 december 2008