Scott och Zelda blev snabbt ett känt par

Som barn var Zelda extremt aktiv. Hon tog balettlektioner och tyckte om att vara utomhus. När hon kom upp i de övre tonåren började hon dricka, röka och umgås med pojkar.

Paret började efter flytten leva ett utsvävande liv och blev snabbt kändisar, lika mycket för deras vilda liv som för Scotts framgång med debutromanen. När Zeldas föräldrar kom på besök blev de så chockerade över Scotts och Zeldas leverne att de redan efter en dag åkte hem och aldrig mer kom på besök.

Scott och The Great Gatsby

1924 reste Scott och Zelda till franska rivieran. Medan Scott var upptagen med att skriva The Great Gatsby så förälskade sig Zelda i en ung fransk pilot och bad efter några veckor om skilsmässa. Scotts lösning på problemet blev att låsa in Zelda till dess hon avstod från skilsmässokravet, men det hela slutade med att piloten flyttade och paret träffade honom aldrig mer.

Efter bråken avslutade Scott sin andra roman och paret firade med en resa till Rom och Capri. De var både sjuka och olyckliga men verkar ha kunnat behålla en fasad av välmående. Det var under den här resan som Zelda började måla.

Amerikansk koloni i Paris

I Paris träffade paret sedan Ernest Hemingway som blev god vän med Scott, medan Zelda och Ernest Hemingway tyckte illa om varandra från första början. Hon såg honom som en bluff och i hans ögon var Zelda en galning. Det var dock genom Ernest Hemingway som Fitzgeralds kom i kontakt med den amerikanska kolonin i Paris och med bland andra Gertrud Stein, Alice B. Toklas och Robert McAlmon.

Scott använde ofta Zeldas dagboksanteckningar och brev i sitt skrivande, så mycket att hon till slut skrev en låtsasrecension i New York Tribune där hon antydde detta. Texten ledde till arbjudanden från andra tidningar och Zelda skrev bland annat om flapper-livsstilen i Metropolitan Magazine.

Zelda kände sig uttråkad och isolerad medan Scott jobbade på sina texter och hon störde honom ofta i arbetet. Scott blev allvarligt alkoholiserad och Zeldas beteende alltmer excentriskt.

Paret återvände till USA

Baletten, som Zelda tränade upp till åtta timmar om dagen, bidrog till hennes fysiska och mentala kollaps. I april 1930 blev hon intagen på sjukhus, blev senare diagnostiserad som schizofren och flyttades till ett psykiatriskt sjukhus i Schweiz. I september 1931 skrevs hon ut och eftersom hennes far då var döende återvände Fitzgeralds till Alabama.

Medan Scott reste till Hollywood för att skriva filmmanus dog Zeldas far. Zeldas hälsa försämrades och i februari 1932 blev hon återigen intagen på ett psykiatriskt sjukhus där hon under sex veckor skrev sin biografi-liknande roman Save me the waltz. Hon målade dessutom tavlor, som hon senare ställde ut i New York.

Scott skrev motvilligt noveller och manus

Zelda kom för resten av sitt liv att leva med varierande stadier av psykisk ohälsa. Efter hennes sammanbrott 1932 levde paret sällan tillsammans, men de förblev gifta och Scott försörjde Zelda ända fram till sin död. För att kunna göra detta tvingades han livet igenom mot sin vilja skriva noveller och manus, något som han och senare Ernest Hemingway också kom att kalla "horeri". Det var romanerna Scott villa ägna sin tid åt.

1938 gjorde paret en misslyckad resa till Kuba. Scott blev misshandlad och återvände till USA så berusad att han kollapsade. Det var sista gången de sågs. Scott dog 1940, samma år som Zelda blev utskriven från sjukhuset.

1943 blev Zelda sämre och hon togs in på sjukhus igen. 10 mars 1948 bröt en eld ut i sjukhuset och nio kvinnor dog och en av dem var Zelda Fitzgerald.

Paret Fitzgerald har sedan dess kommit att bli högt ansedda, även om de kanske båda dog i tron att de var förlorare. De ligger begravda tillsammans med Scotts familj i Rockville, Maryland, under en sten med citat från The Great Gatsby.

Text: Aina Gustavsson, Ersbodabiblioteket och Anna Östman, Minabibliotek.se
Bild: Wikimedia Commons