Om romer och litteratur
För drygt 500 år sedan kom de första romerna till Sverige. Åsa Grenholm tipsar om flera böcker av och om romer; deras kultur, historia och samtida situation.
De romska folkens historia i Sverige är brokig, men gemensamt är att livet i århundraden varit kantat av diskriminering och förföljelser. Listan på grova och systematiska övergrepp skulle kunna göras lång. Här är ett exempel med västerbottnisk anknytning, en annons från lokalpressen, citerad i Bo Hazells Resandefolket.
Hallå tattare!
Vebomarks byamän hafva beslutat att ej inhysa s.k. tattare mot vite af 25 kr.
Vebomark den 5 maj 1919.
Byamännen
I Stockholms stads tänkebok, 29 september 1512, nämns en okänd folkgrupp bestående av ett 30-tal familjer som slagit sig ner i staden.
Reformatorn Olaus Petri omnämner dem samma år som "tatare", kanske för att han trodde att de tillhörde det ryska folket Tatarer. Resandefolket, som nedsättande kallats "tattare", härstammar delvis från denna första grupp romer.
Bristande skolgång har för många varit ett resultat av svåra livsvillkor och har länge hållit romer borta från högre utbildning, politik och skriftbaserad kultur.
Böckerna om Katitzi
Romska författare är än idag en ovanlighet i Europa. Katarina Taikon var det första stora undantaget i Sverige. Hon fick möjlighet att gå i skola som vuxen och var under hela sin livstid en förespråkare för romernas rättigheter och kultur. Hennes självbiografiska barnböcker om Katitzi fick enormt genomslag.
Idag fortsätter några av Katarina Taikons släktingar hennes gärning, bland annat genom samhälls- och kulturtidskriften È Romani Glinda. Ett romskt bokförlag knutet till tidskriften heter ÉRG.
Romskt författarförbund
Först 2002 bildades International Romani Writers Association, IRWA – det romska författarförbundet. En av medlemmarna är den brittiske borgmästaren, poeten och humoristen Charles Smith. Hans dikt nedan är hämtad ur Gunilla Lundgrens bok Svarta rosor.
"Gud är zigenare, tro mig – jag svär –
han har ju gått och skänkt oss lustgården här,
vi fick alla bergen och vi fick alla träna
och vilddjuren, fisken och fjäderfäna.
I världen han gav oss står ingenting still
och vi får lov att resa omkring som vi vill.
Men sen har vi Fan själv, det är en girigbuk,
så fort han spanar in oss så blir han avundsjuk.
För han vill äga allt, denna hagalna Fan,
och särskilt såna saker som tillhör våran klan.
Nu sätter han ett stort staket kring allt han ser,
men Gud är inte dum, han fattar vad som sker.
Vi vill ju kunna resa, så Fan får jobbigt värre:
för varje spjäla han slår upp, så rivs en av vår Herre!"
Lästips
Många av de romer som skriver, har också skrivit om sin egen och sin familjs historia. Från Sverige finns – förutom Katarina Taikons många böcker - till exempel dessa biografier: Monica Caldaras Jävla zigenarunge, Hans Caldaras I betraktarens ögon, Berith Kalanders Min mor, fånge Z.-4517, Gunilla Lundgrens Aljosha – zigenarhövdingens pojke och Nadia Taikons Tjejen från Tanto.
Den som vill lära sig mer om romernas och resandefolkets kultur, historia och samtida situation kan hitta flera bra böcker. Till exempel: Irka Cederbergs Född fördömd: romerna – ett europeiskt dilemma, Jonathan Freuds Romer, Bo Hazells Resandefolket – Från tattare till traveller, Gunilla Lundgrens Svarta rosor, Romano zor!, Utan hus, utan grav: romska sånger och dikter och Slagskämpen av Mikey Walsh.