När framtiden kom till Norrland

När Inlandsbanan invigdes förklarades järnvägen tillhöra en passerad epok. Men tågtrafiken har sedan dess tagit revansch. Hans Millgård skriver om järnvägens historia i Västerbotten.

Vännäs järnvägsstation
Tidigt en oktoberdag 1891 kom framtiden till Vännäs eller snarare till Nyby där ett påkostat stationshus i fornnordisk stil hade byggts mitt ute i skogen. Det var en ståtlig byggnad, tänkt att bli navet i ett nytt Vännäs. Den kom på räls, med ånglok och vagnar fyllda av idel framstående personer med kung Oscar II i spetsen.

Det var dags att inviga en etapp av dåtidens största infrastrukturprojekt, kallad norra stambanan. Västerbotten länkades ihop med Sverige och världen och Norrlands rika naturtillgångar hade blivit mer lättillgängliga.
 
Stationsbyggnaden var ritad av Adolf Edelsvärd, vars signatur kom att finnas på ett stort antal stationshus, banvaktarstugor och stinsbostäder runt om i Sverige. Om Adolf Edelsvärd och andra som präglat svensk järnvägsarkitektur står att läsa i Gunilla Linde Bjurs och Krister Engströms imponerande Stationshus. Järnvägsarkitektur i Sverige.

Smalspår blev elektrifierat

Det fanns redan en kort järnväg i Västerbotten redan på 1870-talet. Det var en bruksbana som gick från Robertsfors bruk till Sikeå hamn, 10 km smalspårig järnväg avsedd för timmer- och massatransporter. Robert Sjöö berättar om pionjärprojektet i "Järnvägen genom Västerbotten – den sista länken" i tidskriften Västerbotten 1988:2. Redan vid sekelskiftet var banan elektrifierad och under sommaren 2011 har Elektroloket Herman Behrman som en gång trafikerade banan varit en attraktion på Västerbottens museums lustfyllda utställning "Järnvägars..."

Rälsbussens skapare har ägnats en egen bok: Hilding Carlsson och hans rälsbussar av Stefan Nilsson och Ulf Diehl. Hilding Carlsson var en unik kombination av uppfinnare, innovatör och företagare, och hans rälsbussar kom att förändra svensk järnvägstrafik, allt från de första blekgula skapelserna till senare tiders röda motorvagnståg.

Gammalt veteranlok Herman Behrman
Inlandsbanan var ett projekt som ifrågasattes från första stund. Förespråkarna såg att den skulle skapa fler arbetstillfällen och underlätta försvaret av det inre av Norrland. Kritikerna pekade främst på kostnaderna som ansågs alltför stora.

Biltrafiken konkurrerade

När Inlandsbanan sent omsider invigdes 1937 var tiden en annan. SJ:s generaldirektör Axel Granholm förklarade järnvägsbyggandet som ett avslutat kapitel i svensk historia och trodde mer på biltrafiken som alternativet för Norrlands inland. Peter Selin har i Inlandsbanan. Idé och historia beskrivit det utdragna arbetet med något som startade i en tid av optimism och framtidstro och övergick i misströstan och uppgivenhet.

Några av våra mest kända fotografer har dokumenterat järnvägarnas framväxt. Från rallarnas banbyggande och det vardagliga underhållet till väntsals- och perrongliv och det alltmer bekväma resandet. Fotopionjären Borg-Mesch dokumenterade ett mödosamt rallarliv längst i norr vid förra sekelskiftet återgivna i Svante Hedins biografi Fjällvråken Borg Mesch. Lennart Nilsson och Sune Jonsson har stått för senare tiders dokumentära klassiker i ämnet.

Doftande dokumentation

På 1950-talet fick Lennart Nilsson uppdraget att dokumentera Statens järnvägar inför hundraårsjubileet 1956. Resultatet blev över 2 000 bilder, varav många finns återgivna i Lennart Nilssons okända järnvägsvärld. Ingen annan epok inom järnvägens historia har blivit så väl dokumenterad, hela tiden med människan i centrum vare sig hon har järnvägen som arbetsplats eller reser på den.

Det är ett doftrikt 1950-tal som möter oss i bilderna och upplevelsen blir till en tidsresa på räls. Det är kreosotimpregnerade syllar, skvalpande vattenkaraffer och frestande Pressbyråkiosker med all världens härligheter.

Sune Jonssons bildreportage "Persontåget Boden-Ånge 1952" och "Banvakt Filip Hörnqvist i Brattsbacka 1956" är gjorda med ett bildmässigt raffinemang som placerar dem i en klass för sig. Här har dokumentärfotot tagit ett steg till samtidigt som det bevarar en viktig epok till eftervärlden.

Modell av lok eller rälsbuss med skidor förvarade utanpå
Att Sune Jonsson inte bara är en lysande bildberättare utan även en storartad författare visar han i Stationskarl Albin E. Anderssons minnen. Det är en förunderligt rik och drastisk roman som i dagboksform berättar om ett liv i järnvägens tjänst. Den är myllrande i sin beskrivning av hur ett samhälle präglas av järnvägens intåg och hur livet kring stationen och banan blir en värld för sig, med egna hierarkier och regler och där det stora återspeglas i det lilla.

Generaldirekör Axel Granholm fick bara delvis rätt. Bilen kom med besked, men tåg skulle fortsätta att gå och nya banor byggas. Axel Granholm skulle ha blivit ännu mer förvånad om han hade fått uppleva Botniabanans tillkomst.


Text: Hans Millgård, Umeå stadsbibliotek
Foto: Jacob Christensen och Hans Millgård

  1. Stationshus

    Undertitel: järnvägsarkitektur i Sverige
    Av: Linde Bjur, Gunilla
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 2010
    Klassifikation: Byggnader för särskilda ändamål
    Finns som: Bok

  3. Järnvägar!

    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 1998
    Klassifikation: Järnvägar och spårvägar
    Finns som: Bok

  5. Fjällvråken Borg Mesch

    Undertitel: fotografpionjär bland samer, rallare och mäktiga landskap
    Av: Hedin, Svante
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 2001
    Klassifikation: Fotokonst
    Finns som: Bok

Järnvägen i fokus i Vännäslitteraturen

Skrivet av: Ing-Britt Olofsson

Flötverks-Abraham, Gud i ladan, Fläskpackarbaronen och alla de andra. Förr fanns Vännäs knappt på den litterära kartan, men på senare år har det skrivits en del romaner och texter om Vännäs.

Vännäs och konsten

Skrivet av: Christina Landström

Kanske var det järnvägen som gjorde att konsten började frodas i Vännäs och att bygden närde så många konstnärer. Lär känna några av Västerbottens stora namn inom konsten.

Fantasier som fascinerar

Skrivet av: Anja Säker

Vad tänker människorna på? Var kommer de ifrån? Tåg och bibliotek har mycket gemensamt, tycker Anja Säker.

Sara Lidman får texten att vibrera

Skrivet av: Wiveca (Vicky) Uhlander

Länge har jag tänkt läsa alla Sara Lidmans böcker om jernbanan. Den här sommaren har det äntligen blivit av! Mötet med den västerbottniska släktsagan är omvälvande – en fantastisk läsupplevelse som är privat och universell på samma gång.

Målgrupp:

Ämnesord

Skrivet av: Hans Millgård den 16 september 2011