Gulla växer upp på barnhem, men när hon är nio år auktioneras hon bort till en bondfamilj som behöver en lillpiga. Så gjorde man i Sverige för ungefär 100 år sedan!

Ett hårt liv

I den andra boken, Kulla-Gulla, sätter serien fart på riktigt. Gulla blir då lämnad på det utfattiga Kulla-torpet som hör till herrgården Höje. Mamman på torpet är sjuk och Gulla, som bara är tolv år, får ta hand om de fem barnen och hela hemmet.

Och Gulla jobbar och sliter för sina nya små syskon. Hon bär vatten från ån, hon mjölkar kon och gör dagsverken på herrgården. Hon matar och tröstar och tvättar barnen. När det behövs slåss hon för att försvara dem. Hon är modig, rättvis, stark och snäll. Gammelmor säger: "Lilljänta min, dä ä som hade vi fått en ljusstråle i huse sen du kom."

Vem är hon egentligen?

Hela tiden finns Gullas eget mysterium i bakgrunden. Var kommer hon ifrån? Hon som genom ett mirakel räddades efter ett skeppsbrott när hon var nyfödd. Varför hade hon kläder av finaste linne på sig, med de märkvärdiga namnen Gunilla Beatrice Fredrike broderade på tyget?

Svaret får vi så småningom. Det finns på Höje herrgård, hos den mäktige patron Sylvester. Men hur ska det gå för alla Kulla-barnen om deras Gullafina nästan ska bli prinsessa?

Det fattiga Sverige

Den första Kulla-Gullaboken kom 1945. Då var böckernas verklighet inte så långt borta. Det var en tid då Sverige var riktigt fattigt, när folk frös och svalt. Författaren Martha Sandwall-Bergström ville skriva om hur det var i de dragiga små stugorna, och om människorna som vågade kräva att det skulle bli förändring.

Kulla-Gulla är en hjälte som man bara vill läsa mer och mer om. Tur att det finns så många böcker om henne!

Text: Åsa Grenholm, Robertsfors bibliotek