Min motorcykel och jag
"Nu står hojen i garaget som en tyst anklagelse. Varför lät du detta hända?" Mats Enarsson skriver om böcker, zen och konsten att vanvårda en motorcykel i sin krönika.
"Så du kör mc" säger folk och det hörs på rösten att det är något speciellt med det. Jag tror att rösten signalerar något som liknar respekt, att här är en kille som tål kallregn och vet hur man skruvar och renoverar. Den bilden av mig har jag försökt att vårda.
Robert M. Pirsig kom på 1970-talet ut med den beryktade boken Zen och konsten att sköta en motorcykel. Helt kort handlar den om en kille som har genomlidit ett personligt haveri, och nu försöker han att samla ihop delarna av sig själv genom att göra en lång resa på en motorcykel, en BMW 1960-talare. BMW:n, och dess skötsel, blir en fin bild av hur ett riktigt liv ska levas, med omsorg och förståelse av tingen så att alla delar ska fungera tillsammans.
Förut såg jag mig själv i Robert M. Pirsigs idealbild, men det är över nu. Min motorcykel är trasig. I oljetråget fann jag i somras förvridna bitar av metall.
Ärligt talat är jag rädd att haveriet är en följd av årtal av vanvård. Det har funnits missljud i motorn som jag länge har ignorerat. Jag har inte följt handbokens råd om oljor, andra experter har ju sagt annat. Ska det vara så svårt med olja?
Jag har en god vän som verkar vara född under en metallsvarv. Han kan tillverka vad som helst av ett stycke metall. Han verkar ha en medfödd förståelse för mekanik. Han lyssnade på min motor med en förstående min, och nämnde raskt en trolig felkälla.
"Men tror du verkligen det" sade jag, min idiot, och fortsatte att köra under sommaren, med känt resultat.
Nu står hojen i garaget som en tyst anklagelse. Varför lät du detta hända? Vad ska du göra åt det? Att riva isär en motor handlar både om att kunna och att våga.
Meka & Kör av Gunnar Flodén är en bra bok för oss med gamla tvåhjulingar. Där resoneras om varför saker händer, till skillnad från andra mekarböcker där det bara står hur vi gör. Det är en bok i Robert M. Pirsigs anda, så att säga.
Jag skyller mitt mc-intresse på Jan Leek, hans bok Motorcykeln från 1982 öppnade mina ögon för en ny dimension. "Du kör mc och ska svänga höger, vilket håll rör du styret?" Just det, till vänster! Tror du mig inte så låna den och läs själv, eller prova på din egen mc eller moppe. Det är med tyngdpunktsförskjutningar du styr en mc.
Och varför köra mc? Hör här på Mats Kjellblad, författare till tecknade serien Sture Stelben: "Hojåkning handlar om den mekaniska totalupplevelsen. Att höra kolvens stånkande, känna vibrationerna i röven, föreställa sig hur oljan far runt i motorn. Man har vinden i ansiktet och det tjuter om öronen. Man är en del av maskinen."
Robert M. Pirsig hade inte kunnat säga det bättre.