Lyrik och skrivlust på länk
Under februari och mars anordnades en digital poesiklubb av Robertsfors bibliotek i samarbete med författaren Anna Holmström Degerman: “Det skulle inte vara en regelrätt skrivkurs utan vi ville att samtalet skulle få leda. Vi ville lyfta poesin och eget skrivande.”
- Vi ville lyfta poesi på något sätt och ju mer vi pratade om det desto roligare lät det!
Poesins betydelse
Så varför just poesi? Anna Holmström Degerman beskriver sig själv som en vanlig läsare och författare. Hon har tidigare gett ut romaner får både barn och vuxna, men sedan länge läst och skrivit poesi för sin egen skull.
Hon beskriver arbetet med poesi som mer av ett flödesskrivande som utgår från känslor, till skillnad från författandet av romaner där man tvärtom jobbar utifrån en färdig idé.
En av de deltagande i Poesiklubben, Monika Wiklund, beskriver poesin som något som funnits med henne under hela livet.
- Jag skrev tidigt saker i min dagbok och tycker att det jag känner och upplever kommer ut som dikter på papper. Genom skrivandet kan man nästan ha en dialog med sig själv i och med att man kan titta tillbaka på det man skrivit. På det viset fungerar det också som ett tidsdokument.
Ett tryggt rum
Anna Holmström Degerman och hennes deltagare hade fyra träffar med den digitala Poesiklubben.
- Jag var noga med att ha en planering för varje träff men att inte slaviskt följa ett schema. Lyriken ligger så nära själva livet och de stora frågorna, och samtalen blir väldigt nära. Därför är det väldigt viktigt med ett tryggt rum där man kan känna “här tas både jag och mina texter om hand”.
Lyriken som diskuterades var alltifrån Anna Maria Lenngren till nutidens Instagram-poesi, och den 8:e mars fick kvinnliga poeter, jämlikhet och genusfrågor ta plats. Återkommande var såklart också den egna poesin.
- Vi läste alltid upp något som vi själva hade skrivit, antingen äldre eller nyare material. Men vi pratade om känslorna som det skapade och tankar som väcktes – aldrig om det var bra eller dåligt.
Avväpnande övningar
En uppskattad övning var att skriva ner sex rader som började med ordet ”någonstans”, och sex rader som började med “ingenstans”. Sedan skulle meningarna blandas friskt. Monika Wiklund kände att övningarna triggade henne på rätt sätt då prestationskraven försvann.
- När man tvingas att komma på något på studs blir det ett flödesskrivande som gör att man tvingas köra på. Det lockar till skratt då det blir tokigt, och det är väldigt avväpnande. Ibland är andras givna regler befriande eftersom man inte måste ta ansvar över resultatet.
Vidare känner hon att Poesiklubben var ett bra forum att både dela med sig och att växa i.
- Jag tycker om att prata med människor jag egentligen inte känner. Man kan diskutera förutsättningslöst och utan förväntningar så värderar man texter på ett annat vis.
Poesi och pandemi
Biblioteken erbjuder fortfarande aktiviteter och program, för olika åldrar och intressen, men såklart på lite annorlunda sätt under den rådande pandemin. Att hålla Poesiklubben digitalt var något som upplevdes som positivt, och Anna såg en stor fördel.
- Tekniken medförde att vi inte behövde klä upp oss och åka någonstans. Vi kunde istället gå direkt på kärnpunkten, från vår hemmiljö.
Även Monika Wiklund lyfter det fina med att ses på ett avskalat sätt där man inte behöver ta hänsyn till så mycket runt omkring själva poesin, läsande och skrivande. Hon menar också att behovet av att ta tillvara på digitala möjligheter är extra stort nu.
Digitala träffar som komplement
- Det är viktigt att ha tillgång till något som kan fylla det här kulturgapet som blivit när man inte kan besöka teatrar, gå på författarträffar och träffa människor på samma sätt som innan.
Vidare ser Monika Wiklund att det finns saker att vinna efter den här pandemin, när det kommer till utveckling och nya tankebanor.
- Jag tänker också att den här formen för träffar är ett alternativ som måste vara permanent. Det är utmärkt för människor på landsbygden som på grund av avstånd inte hinner delta i olika evenemang. Vi borde inte utvärdera kulturåret som ett “istället för”, utan ta vara på att vi har blivit tekniskt duktigare och i fortsättningen kan ses både på plats och digitalt.
Lästips från Anna Holmström Degerman
"Glädjen att skriva" ur Glad som få av Wislawa Szymborska
"Ett bloss för moster Lillie" ur Samlade dikter av Bodil Malmsten
Så gör jag - konsten att skriva, Bodil Malmstens bok om skrivande
"Folk älskar att resa" ur Jag skriver till er för en väninnas räkning av Solja Krapu
Samlat lugn av Kristina Lugn
Böcker att låna
Samlade dikter
Så gör jag
Jag skriver till er för en väninnas räkning
Samlat Lugn
Resten av livet har jag bara eftervärmen kvar
Är du en av dem som tycker att det är tråkigt eller svårt med dikter? Här kommer tips på några diktsamlingar som kanske kan få dig att tänka om. Nils Louis Fredrikssons diktsamling utspelar sig i en by som betyder mycket för honom. Barndomens självklara plats och tomrummet efter flera släktingar fick orden att vakna. Nio kvinnor lärde känna sig själva, varandra och andra kulturer genom Tomas Tranströmers poesi. Konstprojektet Molnskugga behandlar språk, integration och allas våra likheter.Våra texter
Dikter för dig
Skrivet av:
Kurt Levlin
Återupptäcker hembyn genom sin poesi
Skrivet av:
Elenor Lindberg
Molnskugga: att mötas i poesin
Skrivet av:
Anna Sahlén
