Leva, älska, blöda, dö för metal-scenen

Jon Jefferson Klingberg är en av författarna till Blod, eld, död. Tillsammans med Ika Johannesson har han gått på djupet av en scen med starkt fäste i Sverige och som innehåller både misantropi och energi.

Bild på Jon Jefferson Klingberg och Ika Johannesson
Idén till boken Blod, eld, död föddes för mer än tio år sedan. Både Jon Jefferson Klingberg och Ika Johannesson läste då den omfattande punkskildringen Please kill me och så kläcktes idén om att skriva om den svenska metalscenen på samma sätt.

Utvecklingen skedde i Sverige

– Vi har haft en musikrörelse i Sverige som betytt mycket för många människor och som format metal-scenens sound och innehåll. Vi har människor som lever, blöder, älskar och dör för den här musiken. Framför allt hade vi det i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet, säger Jon Jefferson Klingberg.  

Jon Jefferson Klingberg gick i högstadiet 1982 till 1984, en guldålder för heavy metal. Själv var han punkare, men när han slitit ner sina Ebba Grön-skivor, letat sig vidare till hardcore och råpunk nådde han en punkt när det inte hände något mer. Precis då släppte Metallica sin revoutionerande skiva Kill 'em all som lyckades vara både extrem och jordnära på samma gång. Flera personer i boken vittnar om ett musikaliskt uppvaknande i mötet med den skivan.

– Samtidigt blev metal-genrens gester allt mer uppblåsta och teatrala. Ishallarna där Saxon och Judas Priest spelade ekade allt mer tomt och banden höll på att säcka ihop av tyngden från sina egna nitar. Genren blev fjantig och pompös. Den melodiösa hårdrocken kom och blåste in och blev allmänhetens bild av hårdrocken.

Jon Jefferson Klingberg berättar att företeelesen "tapetrading" reformerade och reviderade hårdrocken och att mycket av den utvecklingen skedde i Sverige. Tapetrading innebar ett musikaliskt utbyte i form av kassetter som såldes, kopierades, byttes eller skickades mellan de intresserade. Oftast handlade det om hård musik som var svår att hitta på andra sätt. Flera av metal-scenens förgrundsfigurer delade musik på detta sätt.

Mitt i scenen

Bokomslaget till Blod, eld, död
2005 drog arbetet med Blod, eld, död igång. Sedan länge hade Ika Johannesson och Jon Jefferson Klingberg planerat intervjuer med scenens nyckelpersoner, men det året hände något som till viss del ändrade bokens inriktning.

– Vi såg en flyer för Shinings "Suicide/black metal night", gick dit och såg det här bandet som gjorde extrema saker. Där och då dog idén om att skriva en historisk bok. Vi var ju mitt inne i en scen som var otroligt häftig, spännande och extrem.

De gjorde en mängd djupintervjuer och långsamt, långsamt började kapitlen utkristallisera sig. Boken blev det stora svepskälet för författarna att ta reda på svaren på frågor som de i vissa fall burit på i många år.

Alla kan ta del av metalscenens hemligheter

– Vi har låtit nyfikenheten och upptäckarlusten styra vår berättelse. Vi kunde ha skrivit om storsäljande In Flames men valde istället att skriva om ett band som Abruptum. Var det sant som man hade hört att de torterade varandra i en studio? Var hände det i så fall och vilka var de här människorna?

Svaren blev pärlor på det pärlband av mysterier och spännande historier som metal-scenen bär på och som alla nu kan ta del av, berättar Jon Jefferson Klingberg. För det är onekligen en scen som är fylld av myter och dramatik.

På den tiden som Jon Jefferson Klingberg var ung och cyklade omkring i skogarna runt Stugun och lyssnade på exempelvis Mercyful fate fick han besök av en äldre religiös släkting som sade att Jons musiksmak riskerade att dra ner honom i djupet och suga in honom i djävulsdyrkan. Vilket som han säger inte stämde i hans fall, men faktiskt gjorde det för en del av dem som Blod, eld, död skildrar. Det finns en stor dos av mörker i många av de livsöden som målas upp.

Mörker men också glädje och inspiration

– Den vanliga reaktionen i samhället är att man förfasar sig över detta slags beteende, tänker att de som gör det här är psykiskt sjuka eller gör allt bara på skoj. Vissa grejer som är råa slår folk bara ifrån sig. Vi hoppas kunna tränga igenom den standardreaktionen. Jag hoppas vi kan riva upp ett sår i bilden av vad Sverige är idag. Det känns faktiskt som att folk är redo på ett sätt som jag inte kunde föreställa mig.

Boken har fått ett fint bemötande. Den enda egentliga kritiken har riktat sig mot att en del kapitel blir tråkiga i jämförelse med de berättelser som rör sig i utkanten av vad som är socialt accepterat, ibland på gränsen mellan liv och död. Men Jon Jeffersson Klingberg har ett annat synsätt. Han menar att boken skulle ha blivit ganska historielös och sammanhangslös utan dessa kapitel och dessutom för dyster och deprimerande.

– Scenen som den ser ut idag är väldigt spännande att ha en relation till. Arvet plockas upp av en helt ny generation och metal-kulturen förenar över ålder, klass och nationsgränser. Det är otroligt glädjande och jag tror att många läsare känner av energin i den folkliga kulturyttringen, att man kan knyta an till det och hämta energin och glädjen i det samtidigt som mycket i boken är av ett mörkare slag.

Musiktips till läsarna

Bild på omslaget till dvd:n Exodus Shovelhead tour Live at Wacken
Jon Jefferson Klingberg har i mötena med människorna i boken fått mycket ny inspiration i sitt musiklyssnande.

– Man skulle kunna tro att arbetet med boken gjort att jag tröttnat på metal men i själva verket har det blivit tvärtom. Vi har pratat med kunniga och inspirerande människor som öppnat dörrarna till en massa bra metal; den tredje Anvil-plattan Forged in fire, DVD:n Exodus Live at Wacken, en konsert rakt upp och ner som är det hårdaste som finns. Hellbutcher i Nifelheim tipsade mig om en ungersk demo och jag vet att om jag inte dör en hastig död imorgon så kommer jag att lyssna på den.

Jon Jefferson Klingberg har många favoriter inom metal-scenen, men nära hjärtat ligger fortfarande musik som skapades när han var tonåring.

–Jag är vansinningt förtjust i den heavy metal som gjordes mellan 1980 och 1985. Band som Dark Angel och Overkill. Man hade inte så stor kläm, man hade inte de bästa studiorna. Det låter lite vint och brokigt och konstigt och de kan inte riktigt sjunga. Det är min generations blues.

Text: Anna Sahlén, Minabibliotek.se
Foto: Alfabeta förlag

  1. Blod, eld, död

    Undertitel: en svensk metalhistoria
    Av: Johannesson, Ika
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 2011
    Klassifikation: Rock
    Finns som: Bok
  2. Kill 'em all

    Av: Metallica
    Språk:
    Engelska
    Publiceringsår: 1989
    Klassifikation: Hårdrock
    Finns som: Musik, CD/LP
  3. Envoy of Lucifer

    Av: Nifelheim
    Språk:
    Engelska
    Publiceringsår: 2007
    Klassifikation: Hårdrock
    Finns som: Musik, CD/LP
  4. Lawless darkness

    Av: Watain
    Språk:
    Engelska
    Publiceringsår: 2010
    Klassifikation: Hårdrock
    Finns som: Musik, CD/LP
  5. Sworn to the dark

    Av: Watain
    Språk:
    Engelska
    Publiceringsår: 2007
    Klassifikation: Hårdrock
    Finns som: Musik, CD/LP
  6. De mysteriis dom Sathanas

    Av: Mayhem
    Språk:
    Engelska
    Publiceringsår: 1994
    Klassifikation: Hårdrock
    Finns som: Musik, CD/LP
  7. Black metal

    Undertitel: deluxe expanded edition
    Av: Venom
    Språk:
    Engelska
    Publiceringsår: 2009
    Klassifikation: Hårdrock
    Finns som: Musik, CD/LP

Blod, eld, död

Av: Johannesson, Ika Tipsat av: Anna Sahlén

En reportagebok om svensk metalhistoria som är intressant läsning för långt fler än de redan invigda.

Fem musikboksfavoriter

Skrivet av: Anna Sahlén

Per Sinding-Larsen har jobbat som musikjournalist sedan han var 16 år. Snart firar han 30 år i branschen. Här listar han några av sina favoriter bland musikböcker.

"Skrivandet förenade mina intressen"

Skrivet av: Anna Sahlén

Fredrik Strages böcker och artiklar är tidsdokument över samtidens populärkultur. De senaste 20 åren har han rört sig mitt i den och gjort den tillgänglig på ett underhållande sätt.

Nevermind fyller 20 år

Skrivet av: Anette Lindström

Om jag ska välja ut ett album från mitt liv som ändrat världsordningen, så är det Nirvanas "Nevermind". Den ändrade allt. I dagarna är det 20 år sedan den släpptes.

 

Målgrupp:

Ämnesord

Skrivet av: Anna Sahlén den 19 oktober 2011