Kul(t)bilar - ett säkert vårtecken
Ljudmässigt är väl V8-muller ett lika säkert vårtecken som fågelsång? Hos mig framkallar de dessutom starka minnen från min ungdom då ett ord som klimatsmart inte var uppfunnet.
På den tiden satt det färdiga kortet halvt undangömt bland den allvarsamma uppkörningsmannens noteringar. En enorm metallklämma och hans goda vilja skilde mig från detta vuxenhetsattribut. Min körförmåga tvivlade jag inte ett ögonblick på, däremot den stränge mannens avsikter.
Som fullvuxen har jag faktiskt insett att han bedömde det sätt jag framförde Saab 99:an på, inget annat. Jag backade som en hel karl, sa han. Vem skulle våga säga så idag?
Körkortet fick jag i alla fall. Det var maj månad och jag var lycklig. Arton år, några veckor och dagar gammal log jag så att bara öronen hindrade mitt huvud från att klyvas. Jag log mot min pojkvän Kent som ägde en Cadillac Eldorado Biarritz av 1959 års modell. En ljusblå cabriolet.
Jag fick köra den direkt. På den tiden kunde man cruisa framför Rådhuset vid Domus, som faktiskt hette så på riktigt. Jag var mallig och Kent såg stolt ut. Jag förstod inte då att jag förvandlats till en ständig fyllchaffis. Mitt avancemang från baksätet till platsen bakom ratten kostade inte svett, som hos de samtida tjejerna i dansfilmen Fame, utan många nyktra nätter på Umeås gator.
Men det gjorde inte något. Jag fick ju köra den snyggaste bilen i hela stan och träffa intressanta människor som delade mina intressen.
I dag tycks konkurrensen ha hårdnat. Det har nog aldrig rullat så många läckra och välrenoverade bilar som det gör nu. Vill man se många av dem samtidigt så finns det två ypperliga tillfällen i Umeå: vårens gymnasiebaler och bilmässan Wheels nationals norr. Det sistnämnda har utvecklats till rena folkfesten då gatorna kantas av nyfikna åskådare som kanske drömmer sig tillbaka liksom jag.
De flesta nöjer sig nog med att beundra, men varje år är det säkert många som gör slag i saken och uppfyller sin egen önskan om att äga en drömbil.
I Håkan Matsons Kultbilar har författaren svårare att beskriva begreppet kultbil än kärleken till de femtio olika bilmodellerna som han så livfullt beskriver. Enligt det lexikon som han tagit till hjälp har en kultbil många beundrare och det finns klubbar och sajter på nätet knutna till den. Matson tycker att det låter för enkelt och vill gärna lansera begreppet ikoner inom bilvärlden. En ikon står alltid ut och väcker beundran i alla sammanhang menar han.
Jaja, men en del av spänningen låg väl i att väcka uppmärksamhet också?
Boken Raggare: rebellerna som skakade Sverige skildrar hur den svenska 50-talsidyllen skakades om. Raggarna tog över gator, torg och festplatser inför skräckslagna Svenssons och panikslagna myndigheter. Boken innehåller många autentiska bilder från 50- och 60-talen och tidsenliga reklam- och bioaffischer. En ovärderlig källa för dem som vill hänga på den retrotrend som tycks sprida sig bland en del av dagens bilburna ungdomar.
När man besöker bilutställningar idag kan man inte undgå att titta lite extra på dem som "går hela vägen". Josefin Ekman har samlat berättelser om denna livsstil i Rockabilly: en bok om de sista romantikerna. Längst bak finns en liten guide som visserligen inte berättar vilken bil du ska köra, men däremot vad du bör lyssna på och klä dig i. En värdefull länksamling till butikerna som säljer den rätta looken ingår också. Detta lockade i alla fall mig till en stunds beundran av vintageskor och 50-talsunderkläder i nyproduktion.
Det känns ändå som om kärleken till rock- och rockabillymusiken tillhör den viktigaste ingrediensen i Ekmans bok. Och visst var musiken viktig när man sakta gled runt, runt och stoppade upp trafiken i innerstan.
Kent hade både skivspottare och jukebox vilket gjorde att jag kunde alla nonsenstexter utantill. Det trodde jag i alla fall tills jag bläddrade i 50s rock'n'roll. Denna samling av texter och ackordsanalyser på 30 måste-låtar bevisade att ingen spansktalande skulle ha förstått min tolkning av Richie Valens La Bamba. Utom möjligen orden "arriba arriba".
Nu kanske ni undrar hur det gick för mig och Kent? Jo, ganska snart fick vi en liten flicka som heter Maria Elena precis som Buddy Hollys änka. Vi såg nämligen filmen The Buddy Holly story under min graviditet. Några år senare fick vi Mikael som visserligen inte är uppkallad efter någon kultstämplad person, men som istället har ärvt ett genuint motorintresse.
Han har vid 25 års ålder mer garage än boendeyta och har förstått vad som är riktigt viktigt i livet: bilar och motorcyklar!