När Stockholm invigde sin första tunnelbanelinje 1950 var det ur ett europeiskt perspektiv inte särskilt tidigt. London hade fått sin underground redan 1863 och Paris sin métro 1900. Men dessa var förstås städer i en helt annan storleksordning.

90 av 100 stationer med konst

Att en så liten stad som Stockholm byggde tunnelbana var unikt. Än idag är det bara ett fåtal städer som är mindre än Stockholm som ståtar med en tunnelbana. Ändå är Stockholms tunnelbana nummer 18 i världen räknat i banlängd, den är på sammanlagt 110 km.

Början till Stockholms tunnelbana var den spårvägslinje, som gick under jord från Slussen till Skanstull. Den invigdes 1933, och ordet tunnelbana stammar från denna tid. 1950 hade den byggts om för längre tåg och sträckts ut till Hökarängen. Början på det "riktiga" tunnelbanenätet, skilt från spårvägnätet, hade skapats.

1950-tal och kakel

Under alla år har det rått politisk enighet i den här frågan. Förebilder när det gäller att ha konst i tunnelbanan var bland annat Moskva – även om Moskvas pompösa och föga nyskapande tunnelbanekonst i sig var mer av ett avskräckande exempel.

Den äldsta linjen, den gröna, sträcker sig idag från Hässelby strand i väster till Hagsätra, Farsta strand och Skarpnäck i söder. Längs den här linjen finns det fler stationer ovan mark än under. De underjordiska stationerna ligger nära markytan och utmärkande för dem är väggar klädda med kakel.

Helhetsgestaltningar

Den röda linjen mellan T-centralen och Fruängen/Örnsberg invigdes 1964. Den går nu från Fruängen och Norsborg i sydväst och Ropsten och Mörby centrum i nordost. Längs den här linjen är de flesta stationerna under mark, i sprängda tunnlar.

Kaklet är utbytt mot keramiska material, ofta i jordfärger. Många stationer fick konst redan från början och även helhetsgestaltningar i större utsträckning. Typiska 1960-talsstationer är Östermalmstorg, Mariatorget, Hornstull och Mälarhöjden.

Siri Derkerts "teckningar" och texter på temat fredskamp och kvinnokamp på Östermalmstorgs station hör nog till den mest kända tunnelbanekonsten.

Sinnrik konst på "grottstationerna"

Den nyaste linjen är den blå, Järvabanan från 1975. Den sträcker sig från Kungsträdgården till Akalla och Hjulsta. Här har stationerna fått en helt ny och unik karaktär, både genom ny teknik och mer genomfört konstnärligt tänkande.

När de byggdes täcktes stationernas väggar med sprutbetong istället för att kläs in. De fick ett grottliknande utseende, och kallas följdriktigt för grottstationer. Konstnärerna har i många fall arbetat nära tillsammans med arkitekter och tekniker för att skapa en helhetsgestaltning av stationerna.

Typiska grottstationer är Rådhuset, Kungsträdgården, Solna centrum, Näckrosen, Alby, Bergshamra, Rinkeby och Tensta.

Konst som knyter an till platsen

En mängd olika idéer och stilar ryms på de här 90 stationerna. Ibland är kontrasten från en staton till en annan stor. En av utsmyckningarnas funktioner är att fungera som kännetecken för varje station, en annan att ersätta markplanets skiftande landskap för resenären.

I många fall, särskilt på de nyare stationerna, har utsmyckningen anknytning till platsen. Kungsträdgården är ett exempel, där konstnären försökt spegla verksamheten på platsen genom tiderna, från äldre bebyggelse till 1970-talets almstrid och dagens Kungsträdgården som mötes- och festplats. Detta har gjorts med hjälp av kopior på gamla skulpturer, målningar, egna skulpturer och annat

I Rinkeby lyfts vikingafynd som gjorts på platsen fram genom mosaiker i guld mot tegelfärgade väggar. Universitetets utsmyckning anknyter till vetenskap och forskning och i Tensta har Helga Henchen hyllat stadsdelens mångkulturella befolkning.

En granskog under jord

Rådmansgatans tema är August Strindberg, eftersom Strindbergsmuseet ligger alldeles intill, och på Thorildsplan återfinns skalden Thomas Thorld i porträtt och citat.

Solna centrum har av Karl-Olov Björk och Anders Åberg utformats till en exposé över 1970-talets Sverige med glesbygdens avfolkning, miljöförstöring och stadens förändring, allt mot en anslående bakgrund i knallröd himmel och grön granskog.

Det är möjligt att betrakta Stockholms tunnelbana som en stor, vida utsträckt konstutställning. Den som mot förmodan inte fått nog, efter att ha studerat alla de drygt 90 utsmyckade stationerna kan  bege sig tillbaka till Odenplan, Skanstull, Slussen, Fridhemsplan, Zinkensdamm eller Gärdet. Där finns plats för tillfälliga konstutställningar, som byts mellan en och fyra gånger per år.

Text:  Annika Winning, Minabibliotek.se
Foto: pineapplebun, Sharj och MauronB/Flickr.com